Min historia: Kärlek ger ingenting (KLAR!!)

Ok, be nice! Jag har just skrivit en kort historia om hur resan innan helvetet är för denna tjej som jag skriver om; Helena.

"Svarta avbitna naglar. Inget att göra åt. Sucken och tåren kommer ut som en lättnad. Lila handskar, randig hood, tajt grå t-shirt, svart kjol, randiga strumpbyxor och svarta converse. Så det är detta hon är dömd till. Stilen som gör att hennes ickekompisar pratar bakom ryggen på henne, som gör att tjejerna i klassen spottar efter henne. Vad vet dom? Emo säger dom, själv vet hon inte vad hon är. Ett spöke? Nej, inte riktigt. Kvarlevnad av en annan, ja så ska man uttrycka det.
Dom svarta ögonen bakom glasögonen stirrar tillbaka på henne från spegeln. Den röda stjärnan är på plats. Bakom ögonen bränner smärtan. Hon drar bort ärmen på hooden och torkar sig i ögonen. Nu är kajalen utsmetad, men det är inget att göra åt. Hon tittar ner. Tunna, långa, röda sår orsakade av en liten sak. En vass sak. Hennes räddning. “Öppna väskan” väser den tunna rösten. “Öppna väskan, ta fram det vassa och lite papper. Gör det!” Hon lyder denna röst. Smärtan skulle hon kalla den. Andra skulle kalla den Bullshit. “Du är inte värd något, du är bara en liten skit. Hör du mig?” Ja, hon hör och hon gör. På bara 5 sekunder eller mindre så sitter hon sedan där med ansiktet nerblickat mot det röda ställe där smätan försvann. Sucken kommer igen och hon ställer sig upp. Tittar en sista gång i spegeln och slänger väskan över axeln. Starta iPoden, resan till helvetet kan börja."

weeh vad bra
fick läsa om den några gånger för att fatta slutet
men det är bara för att jag är så ytterst trög ^_^

fortsättning vill beställas ^^

ojdå, man tackar.
oki då: fortsättning!

"cyckelns hjul verkar ovanligt platta. shit, ingen luft och hon är redan försenad. Inget att göra åt än att gå. Hon stegar ut på gatan som är öde. Det är tyst, ingen människa i sikte. Hon går försiktigt medans smärtan fortfarande bränner i armen, den borde väl ha försvunnit nu? Hon böjer huvudet och tittar ner på sina fötter. Dom skakar, hela hennes kropp gör likadant.. Hon skyndar på stegen och kan i horisonten se skolan. "Domedagen är här" viskar hon tyst för sig själv. Hon stänger av iPoden som var klar med att spela plattan Three cheers for sweet revenge, hennes favorit.
nu kan hon känna lukten av rök, rakvatten och svett, tillochmed den fräna blodlukten. Hon är på väg att gå över gatan till skolan när någon tar tag i henne och drar henne mot en vägg där hon kommer ansikte mot ansikte med någon som stinker av blod, svett och rakvatten. Hon tittar in i dennes ögon och ser en av bråkstakarna hon brukar se i kvarsittningsrummet. Han tittar på henne stelt och sedan släpper han henne. Spottar på henne och går därifrån. Hon står kvar, redo att möta likadana saker i 8 timmar till."

Den är väldigt... deprimerande... men jag vill ha mer ^^ den är intressant, men jag hoppas du ger den ett bra slut sen

i shall return as quick as possible with this depressing story

Neeej vill ha mer....den e as bra

oki då.

"skåpet är fyllt av stickers och en spegel hänger mitt i allt. in med väskan, ta fram tyska-böckerna och iväg till andra sidan av skolan. hon tittar sig omkring, överallt finns det posters om aktiviteter, studentbalen och när matteklubben har sitt nästa möte. "Töntar" står det skrivet med stora bokstäver på postern. Hon suckar djupt och passerar en grupp med människor. Hon vet vilka dom är, då gick ut förra året. Vad gör dom här? Självklart. Inne i gruppen står en tjej som blinkar med ögonen. Titti heter hon. Tajt tröja, tajta byxor och skyhöga klackar. Det långa blonda och bruna håret ligger rakt och mjukt på hennes rygg och ansiktet är hårdsminkat. Titti tittar runt om kring sig och hennes blick fastnar på, oh shit! Hon börjar gå därifrån men hon är sedd. Förolämpningarna börjar rinna över henne som ett vattenfall och snart är hon fast. Två killar med snaggat hår står framför henne, deras blickar hotfulla. Titti dyker upp bakom dom och granskar henne upp och ner.
"Vem tror du att du är egentligen?"
Hon svarar inte.
"Tror du att du kan stirra på mig som ett jävla fån? Inte undra på det, du är väl avundsjuk, så som du ser ut!"
Plötsligt får hon nog. Hon tittar på Titti och ser bara svart i hennes ögon. Hon börjar väsa orden som är väl utvalda. Men rösten kommer inte. Istället står hon där och tittar ner.
"Du har en jävla tur, nästa gång tar vi dig." väser Titti och dom går därifrån efter att en av killarna tar tag i hennes bakhuvud och puttar till hene så att hon åker in i betongväggen med ansiktet först. Tårarna bränner och en droppe blod rinner ner från pannan. Hon torkar bort den med ärmen och springer mot tyskasalen. Hon kliver in och smyger mot sin bänk och sätter sig ner. Klassen är där och magister stirrar på henne.
"Du är sen." säger han på tyska.
"Jag vet."
"Du störde genomgången."
"Jag vet."
"Du får kvarsittning och jag ringer hem till dina föräldrar."
"OK."
Han vänder sig om och hon lägger ansiktet i armana.
"Jävla facist....." viskar hon för sig själv. Hon inser sitt misstag direkt. Om det finns någon som kan höra bra så är det hennes tyskalärare.
"RAUS!" skriker han. Hon tar sina saker, reser sig upp och går ut genom dörren. Fattades bara detta. Hon sjunker ner på golvet och sätter på iPoden igen. Världen försvinner. Det är bara hon kvar."

wow!;D
den er bra! meeer

Snälla mer...den e så himmla bra!

"farsan väntar på henne utanför skolan klockan 4. hon ser honom direkt i den röda volvon. gammal är den, en av framljusen funkar inte. ett gäng med förstaårs elever fnissar när dom går förbi den. dom är rika, det syns. men hennes familj har nästan inga pengar. farsan är en misslyckad advokat som har supit ner sig ordentligt och morsan är författare. hon öppnar dörren och sätter sig.
"Vad har du stället till med?" väser han,
"Självklart vet inte du, du vet ju inget om dina barn."
En hotfull blick och sedan ett slag i ansiktet. "Passa dig! Vi har givit dig en bra utbildning och nu kastar du bort den. Vet du vad den kostar? Mer en två månadslöner för mig. Och din mamma är deprimerad, du borde tänka på henne!"
Hon öppnar dörren och kliver ut. Innan hon smäller igen den skriker hon.
"Jävla gubbjävel!" och springer därifrån, medans han sitter där som ett fån. hon hör bilden rivstarta bakom henne med han följer inte efter.
Hon springer fram till köpcentret som är påväg att stänga. Hon prövar dörren bakom H&M, den är olåst som vanligt. Hon smyger in, upp för trappan, upp på taket, in i nödutgångsporten. Hon sätter sig ner, smsar brosan att hon blir borta ett tag och lägger sig ner. Trötteheten och hungern tar över men hon kan bara vänta"

asså så himmla bra uppdatera...snälla!!!

bra, med snabba uppdateringar

""Jag tänkte väl att jag skulle hitta dig här."
Hon tittar upp. Hon måste ha somnat för allt är suddigt och hennes huvud värker. Först ser hon bara ett par slitna boots. Men dom verkar bekanta. Hon fortsätter längre upp. Militärbyxor, randig tröja, bandana runt halsen, ett grin, svartmålade ögon och rött hår. En piercing syns under luggen. Älskade Siri! Hon ställer sig upp och lägger armana om Siris axlar.
"Jag letade efter dig. Har något hänt med din farsa igen?"
Hon nickar, gråten sitter i halsen. Hon är som en fyraåring som söker tröst hos sin mamma. Ja, Siri är som en mamma. Hon tar hand om alla i gänget.
"Han slog mig i ansiktet och sa att jag borde tänka på morsan. Jag gör det, men jag vet inte vad jag kan göra mer."
Siri svarar inte. Hon stirrar på den randiga hoodens ärm.
"Vad fan har du gjort? Den är aldeles rödbrun och fuktig! Ge mig rakbladen!"
Hon håller undan väskan men Siri tar tag i den. Hon gör motstånd och drar tillbaka den.
"NU Jessie!"
Hon ryggar tillbaka och släpper väskan. Det var länge sedan någon använde hennes smeknamn. Siri tar fram rakbladen, stoppar dom i sin väska och tar sedan fram en gammal tröja.
"Ta på dig denna, jag tar med din tröja och tvättar den så att dina förälrar inte får spel."
"Tack."
"Har du något för dig nu? Klockan är bara sju, vi kan dra hem till mig. Min morsa är i Paris över helgen, hon åkte nyss. Du kan ringa hem och säga var du är."
"Äh, låt dom sväva i ovisshet, dom har nog inte ens reagerat över att jag är borta." säger Jessi och för första gången på hela dan, kan hon dra fram ett leende."

bra ^^

oj då, jag trodde inte att folk skulle tycka om den. man tackar här kommer forsättningen:

"Siris morsas lägenhet har en liten skabbig dörr. Innuti är det dekorerat "enligt dom nya trenderna". det finns tomma väggar, skinnsoffor och gardiner i skarpa färger. det enda som sticker ut är Siris rum som på dörren har satt upp en My Chemical Romance-poster.
"Sätt dig i köket, jag kommer snart. Vill du ha te?"
Jessie nickar. Hon sätter sig på en av dom vaderade stolarna och tittar ut genom fönstret. Gården är öde förutom några småglin som leker krig.
Siri kommer in med sin cdspelare och en skiva. Jessie kan läsa titeln uppochner.
"Rum, Sodomy and the Lash? Vad har du nu hittat på?" Siri tecknar åt henne att vara tyst medans hon pluggar in spelaren och trycker på play. En sorglig låt med banjo, dragspel och flöjttoner fyller köket.
"The Pogues." förklarar Siri "Irländsk folkmusik, jag hittade skivan i garderoben bland morsans gamla skivor. Helt fantastiskt."
"Mmmm" svarar Jessie, borta totalt i drömmarna. Hon märker inget förän Siri häller upp varmt vatten framför henne. Dom sitter en lång stund utan att säga något. Plötsligt känner Jessie lukten av rök och hon tittar upp (hon hade haft ögonen ner mot koppen).
"Röker du?"
Siri tar ett halsbloss och blåser ut, hostandes.
"1. Jag gör det för att plåga migsjälv. 2. Det är vackert. 3. Frankie gör det."
"Vem är Frankie?"
"Du vet, killen i 9 B."
"Aha. Men du är ju äldre än honom. Är du kär i honom eller"
Siri rycker på axlarna, fimpar cigaretten och tittar ut genom fönstret.
"Stackars satar. Vet dom inte att dom är kontrollerade?"
"Du syftar på barnen?"
"Nej, på tonåringarna i buskarna" Hon pekar och Jessie ser 5 undomar som sitter och tjuvröker. Hur gamla kan dom vara? 16?
"Jag vet inte varför men på något sätt tyck... holy shit!"
En sten krossar rutan. Dom tittar ner. Tonåringarna står och flinar.
"Jävla skitungar!" skriker Siri.
"Låt det vara Siri."
Siri lutar sig tillbaka och stirrar rakt in i Jessies ögon. Sedan börjar hon skratta.
"Ser du nu vad man får stå ut med varje dag?""

jätte bra fortfarande...

OHOH JAG HAR MISSAT NÅGRA UPPDATERINGAR XD
MEN JÄTTEBRA KEEP UP THE GOOD WORK

"klockan blir 9, klockan blir 11 och till sist 12. Jessi räknar sekunderna medans hon ligger på en madrass brevid Siris säng. Nu tar farsan fram vinflaskan och morsan går och lägger sig. Hon kommer på sig själv att fälla några tårar. Madrassen är knölig och täcket tunt. Kall luft läcker in från dom iskalla fönstren och hon ställer sig upp. Hon drar åt sig ett extra täcke vid fotändan av Siris säng och lägger sig ner igen. Imorgon är det det som alla fruktar, provreusltaten för dom nya gymnasieskolorna. Hon har säkert hamnat på det crapiga gymnasiet där alla är pyromaner och sitter och skjuter spottbollar på varandra, vilket liv dom eleverna måste ha. Själv vill hon komma in på musikgymnasiet. Hon har bara två bra betyg och det är i musik och bild, kommer det att räcka? Alla dom timmarna hon har spenderat att träna sin röst och sitt gitarrspel. Alla dom tillfällerna då hon har sjungt gamla Queen, Rolling Stones och Joy Division-klassiker framför skolan, kommer dom att räcka? Hennes ögon stängs sakta och hon suckar.

"Jessie! Du har försovit dig! Upp nu!!" Siri rusar fram och tillbaka i rummet med två mackor i händerna. Hon har själv något att se fram emot, att se om hon har kommit in på Natur.
"Vad är klockan?"
"Halv åtta! En halvtimma kvar, på med skorna och ät dom här. Du ser inte klok ut i ansiktet föresten." hon räcker fram mackorna.
Jessie rusar in i badrummet och tvättar av det gamla sminket, på med det nya och borstar håret. Hon rusar ut i hallen, rycker åt sig väskan och följer Siri ut på gården.
"Vi springer, det går snabbast. Vi behöver bara kolla resultaten och sedan kan vi gå därifrån."
Dom börjar springa. Över gatan, genom köpcentret och in på skolgården. Flera elever rusar in i skolan, Jessie känner igen en av dom.
"Sam!" En kille med svart hår, smutsig t-shirt och trasiga jeans vänder sig om.
"Hej Siri, Jessie."
"Kom igen!" Jessie tar hans arm. "Vi ses sen Siri!" Siri nickar och rusar mot natursalen. Dom springer mot musikrummet, hand i hand och kommer snabbt fram.
"Redo?"
"Yes." Dom öppnar dörren och smyger in. Läraren håller på att läsa upp dom som kom med och dom som inte kom med i den andra gruppen.
"Revi, Sam?"
"Ja?" svarar han med darrande röst.
"Dina poäng blev 96 av 100. Du kom med."
Han sjunker ned på golvet, snyftandes. Jessie klappar honom på axeln och gratulerar honom. Efter vad som verkar en evighet så kommer det.
"Zinson, Jessie?" Läraren tittar henne, allvar i rösten.
Hon viskar "Ja."
"Har du suttit och pluggat varenda natt och dag?"
"Ja. Räckte det?"
"Dina poäng blev, i den vanliga klassen 100 av 100, men det är den avancerande klassen som avgör."
"Jag vet." Varför säger han inte det bara?
"Dina poäng där blev även 100 av 100. Du är med.""