Min historia: Kärlek ger ingenting (KLAR!!)

jätte bra ^^

dethär var skit bra. jag satt med tårarna i ögånen när jag läste. ^^

den var bra. btw, jag är föredetta murderbride ^^

ohoh jättebra (:

weeeeeeeeee ^^ brabrabra (igen)

"hon stack direkt, lämnade gänget stående på skolgården. nu sitter hon på ett fik med trasiga möbler. brevid henne sitter två tjejer, väldigt ivriga båda två. den ena har långt rött hår som räcker ner till midjan och en vit tröja, den andra har kort blondt hår och svarta naglar. dom viskar men Jessi kan höra dom ändå.
"vi måste skaffa biljetter."
"glöm det! det är snart utsålt och jag får inte gå för mamma."
"glöm henne, när får du ser Billy Talent igen?"
"men vi har ju redan biljetter till My Chemical Romance."
just det, konserten hade hon glömt av. hon öppnar plånboken, jodå där ligger biljetten i säker förvar. en servitris ställer ner en kopp te framför henne. blåa ögon lyser som av is på henne och hennes svarta förkläde är trasigt. hon ser trött ut, hon hukar sin rygg och hon har skrapsår på händerna. hon är lika trasig som fotöljen Jessi sitter i. hon ser att servitrisen heter Lily.
"hur länge jobbar du om dagen igentligen?"
"nästan dygnet runt."
"men har du ingen rast?"
"jo, när det passar hon som bestämmer." hon går iväg för att hjälpa en kund som vill ha en kaffe. Jessi dricker ur sin kopp och går ut. det har börjat regna och hon springer mot tunnelbanan men springer rakt in i två långa killar i hennes ålder. hon inser sitt misstag, för bakom står den personen som hotatde henne igår. dom två killarna tar tag i hennes armar och drar henne bort ifrån gatan, tjejen följer efter.
"detta är sista gången du gör något emot oss."
ett slag i magen, ett i ansiktet. hon faller till marken och täcker sitt ansikte som hon har lärt sig av Simon, hennes gamla tränare. hon känner hårda sparkar och hör hennes väska öppnas. hon tittar upp. hennes iPod ligger och glimtar i en vattenpöl men hennes mobil tar tjejen och stoppar i fickan.
"du ska vara glad att vi inte tar mer, din äckliga spillra av en fölorad människa"
Jessi ligger kvar efter att dom har gått. vem bryr sig om mobilen är borta? hon har knäckts i 1000 bitar. hon finns inte kvar."

Yaaay superbra!

"när hon tittar upp ser hon ett vitt ljus som nästan bländar henne. det är inte en blå himmel bakom eller sjungande fåglar som hon ser. sjungandet är apparater och det blåa är en rygg som pratar med en svartklädd flicka med piercings i läppen. Lizzy! Jessi vill sätta sig upp men det värker i hennes kropp. Den blåa vänder sig om och tittar på henne, ger henne en spruta i ena armvecket och hon känner sig själv slappna av.
"Den här unga damen hittade dig i en gränd, helt nerkyld och medvetslös. Hon vill inte ge oss några telefonnummer. Kan du ge oss nummret hem till dina föäldrar?"
Jessi tänker och bestämmer sig.
"Mina föräldrar är döda. Jag bor med henne." hon pekar på Lizzy. Läkaren ser tveksam ut men ler svagt.
"OK, för den här gången tror jag dig. Men du måste stanna här i natt. Jag ska hämta dina tillhörigheter." han går sakta iväg och Lizzy böjer sig ner.
"Du kan inte bo hos mig för alltid.
"Jag vet, men jag kan inte åka hem."
Lizzy stirrar på henne. "Vad har du nu gjort?"
"Skrikit åt farsan. Men jag kom in på musiklinjen, jag måste till invigningen av dom nya eleve..... oh shit!!!! Det är idag, om 3 timmar. Titta på mig! Jag har nästan inga kläder, bara mina jeans kvar."
"Här." Lizzy gräver i ryggan och tar upp en t-shirt.
"Rammstein?"
"Vill du ha en tröja eller inte?"
"okej då."
Hon sätter sig upp, värk eller inte och börjar snöra på sig skorna när hon hör röster närma sig. Lizzy går ut i korridoren men vänder sig snabbt och nu vet Jessi det. Hennes pappa sticker snart in foten och tittar henne rakt i ansiktet. Hon vet vad som kommer, det kommer snabbt och direkt.

bra bra^^

"När Jessi Lidman föddes hade hon redan ett syskon. Inte vilket som helst, utan en enäggstvilling som föddes 1 minut före henne. Hennes tvilling fick namnet Suzy, efter deras mammas bästa kompis. Jessi däremot, fick sitt namn efter huvudpersonen i sin pappas favoritfilm. Det var deras mammas favoritsamtalsämne när det kom folk på besök. Men detta var också innan Suzy blev sjuk. Riktigt sjuk. Läkarna gav henne diagnosen blodcancer och hon spenderade nästan hela sin tid på sjukhus i rum 16. Ofta hälsade Jessi på henne efter skolan och ofta satt hon vid fönstret och väntade på att Suzy skulle bli bättre. Men den dagen kom aldrig. En dag när Jessi var i skolan kom hennes pappa inrusande under Historia-lektionen och tog tag i hennes arm. Han drog henne ut på skolgården och började skrika. "Varför stannade du inte på sjukhuset som vi sa åt dig?" Sedan sjönk han ihop på marken och började gråta, Jessi minns det väl.
Begravningen kostade mycket. Allt skulle vara perfekt och fint, även kistan som var svart med inristningar i skrivstil. Dikten inristad minns Jessi inte men hon har svaga minnen om hur hennes mamma grät hela tiden och hur hennes pappa bara stirrade rakt fram. Alla ville att hon skulle sjunga i slutet av begravningen, så hon valde att sjunga något som Suzy hade velat, hennes musiksmak passade inte en begravningen, men ändå. Efter sången drog hennes pappa henne åt sidan och skällde ut henne. Men hon svarade inte, bara tittade rakt igenom honom. Det regnade och kistan sänktes ner i marken. Året var då 1997. Nu var året 2005 och det regnade när Jessi tittade ut genom fönstret från rum 16."

så bra!
gleder meg til en oppdatering!

yyyy jätte bra

" "det har alltid varit hennes dröm att studera på universitetet men vi har inte råd." det var Jessis mammas ord när familjen var på ett samtal hos rektorn den 24 maj, innan bidragen kom.
"Jessi är en mycket begåvad elev, toppbetyg i allt förutom mattematik."
"Det har aldrig varit hennes starka sida." Orden ekade i Jessis huvud medan hon sprang genom regnet. hennes skor var dyblöta och Rammsteintröjan fladdrade runt hennes höfter. om detta var storlek medium så måste hon vara undernärd, ett problem som skolsyster alltid tog upp. "du måste äta mer, inte bara den där veganmaten. lite protein är allt som behövs."
"vad vet du om det kärring?" hade Jessi skrikit innan hon smällde igen dörren.

över gatan, in i köpcentret och ut igen. längre bort klarnade det upp, men inte mycket. vad var nu adressen? bara några steg till. Där. Framför henne bredde sig universitetet ut med tegelväggar och mopeder parkerade utanför. upp för trappan, in i ledet, krama ut håret och stirra rakt fram. på dörren fanns lappen "Bild och Musik". vilket triumph, men vilken skit att denna utbildning måste betals av ett bidrag från rektorn.
en flicka vände sig om, smilandes och välvårdad. Jessi fick lust att klappa rill henne men hon ville inte sumpa sin chans. inte nu när allt gick så bra.
"Jessi Lidman?"
"Här!"
"Ta dina saker, ditt rum är därborta, Silcila visar vägen." en ung tjej stogd brevid läraren, blond och med tajta byxor och stilettklackar.
"MIna saker blir efterskickade."
"Följ med ändå."
"Ok" hon började gå mot sitt nya liv och glädjen tog snabbt slut efter 5 minuter, väl borta från resten av klassen. Sicila vände sig om, knuten näve och eld i ögonen.
"Lyssna på mig eller försvinn. Jag är din rumskompis och följer du inte mina regler kommer du att önska att du aldrig fötts."
"Tro mig, jag önskar det redan nu.""

så bra du er veldig flink til og skrive!

bra bra bra

who knew att denna story skulle få så bra response. i'll return soon

synes du er kjempeflink jeg xD flink du er (y)

mener: " synes du er kjempeflink jegxD Bra skrivd " Hehe Ble litt feil skrivd på den forrige her (:

" "vad tittar du på?" Sam öppnade dörren och kikade in.
"not another teen movie. har aldrig insett hur dålig den är förrän nu." svarade Jessi och vickade på foten för att vinka. hon låg utsträckt över den trasiga soffan och blåste stora bubblor med sitt tuggummi. Sam gick fram och tittade ner på henne.
"vad har du i påsen?" Jessi tittade nyfiket på honom. Sam lyfte upp en Pepsiflaska och en påse nötter.
"firande för universitetet. har du hört av Siri?"
"mmmm, hon är på väg. men vi måste dämpa oss, miss jag-äger-världen-jag-ska-bli-president-bimbon håller på och duschar. hon ska på fest hos någon kille ikväll. skulle inte förvåna mig om hon nästa dag upptäcker att hon är gravid." det sista sa hon högt nog för hela universitetet att höra.
"käft skitunge!" hördes det innifrån badrummet. Sam började fnissa.
"hur gick det på första lektionen egentligen? vad synd att vi kom i olika grupper."
"ja, verkligen första reaktionen när jag kom innanför dören var från hiphop-killarna. titta på emokillen, vilket freak! skrek dom."
"stackare." Jessi kramade om honom. "min dag var ungefär likadan, fast någon fällde krokben istället."
i fem minuter satt dom där tills tystnade bröts av en smäll från dörren.
"hejhej!" skrek Siri, släppte sin väska på golvet och drog upp sina blåa jeans. nitbältet hängde löst som vanligt. "sitter ni här och deppar? jag har en film med!" Sam rusade upp och tog tag i väskan. Om det var någon som kunde beskrivas som en filmnörd så var det han. Innan Jessi kunde se titeln suckade Sam och sjönk ner på golvet. han började genast citera:
"Hello Danny. Come and play with us. Come and play with us, Danny. Forever... and ever... and ever"
"hyrde du Shining?" skrek Jessi och studsade ut ur soffan för att krama om Siri.
"en klassiker. låt oss bara hoppas att vhs:en funkar. den ser gammal ut. dom hade inte Shining på DVD. "
"puckon."
Sam suckade igen med ett milt uttryck över hans ansikte och lade handen på Jessis axel.
"Words of wisdom, Lloyd, my man. Words of wisdom"

Hej, jag tycker att din historia är jättebra och rörande. Du skriver verkligen jättebra. Keep up the good work.