Jag erkänner... [The Confessions Thread]

Board index - Svenskarna

Author	Message
MCR! Motor Baby Age: 30 Gender: Female Posts: 798	November 20th, 2011 at 10:50am jag har funderat över sånt här i många år nu, ända sen jag lärde mig att kött var muskler från djur. det är hemskt hur de behandlas och jag mår inte bra av det här. jag vet att jag har massa allergier och att jag kanske inte gillar så mycket. eller det har mina föräldrar alltid sagt "du gillar ju ingen maträtt" nej, jag gillar flera maträtter, men jag gillar inte smaken av kött. det äcklar mig. det känns som att jag måste flytta innan jag kan bli 'vegetarian' eller whatever. måste man kalla det nåt? jag vill bara inte äta kött för att må bättre och för att det inte känns rätt, det är inte gott ens. vet att det är djurdelar i mycket mer än bara kött, till och med vissa mediciner har grejer från djur i sig. i värsta fall vill jag minska på det. eller jag har väl börjat med det länge. petar alltid bort köttet när vi äter, mamma har börjat köpa quorn och sånt. dom fattar nog lite, jag har ju sagt att jag inte gillar kött, men på den senaste tiden har jag tänkt på det jättemycket. vet inte varför, men det känns som att jag inte skulle klara det. eller jo, nog klarar jag det. men tänk om jag inte gör det? har tänkt på det här från och till sen jag var typ 11+ vet inte hur gammal riktigt..
poetic tragedy. Awake and Unafraid Age: - Gender: Female Posts: 14806	November 20th, 2011 at 11:47am att jag är livrädd för allt som har med förhållanden att göra. jag är så himla osäker över min kropp, vill inte visa den. skulle fan inte ens visa den för min mamma om det så var för 1000 spänn, typ. fattar inte varför jag är så osäker.
high drama. Awake and Unafraid Age: - Gender: - Posts: 14569	November 20th, 2011 at 03:53pm (fortsätter på trenden med skäms-liten text) kom nyss på mig själv med att hoppas att det är min manliga chef som ringer mig imorgon och inte någon annan från jobbet. ville göra en headdesk i det ögonblicket. jag är patetisk.
Paint It Black Bulletproof Heart Age: 36 Gender: Female Posts: 28500	November 21st, 2011 at 05:16am MCR!: jag har funderat över sånt här i många år nu, ända sen jag lärde mig att kött var muskler från djur. det är hemskt hur de behandlas och jag mår inte bra av det här. jag vet att jag har massa allergier och att jag kanske inte gillar så mycket. eller det har mina föräldrar alltid sagt "du gillar ju ingen maträtt" nej, jag gillar flera maträtter, men jag gillar inte smaken av kött. det äcklar mig. det känns som att jag måste flytta innan jag kan bli 'vegetarian' eller whatever. måste man kalla det nåt? jag vill bara inte äta kött för att må bättre och för att det inte känns rätt, det är inte gott ens. vet att det är djurdelar i mycket mer än bara kött, till och med vissa mediciner har grejer från djur i sig. i värsta fall vill jag minska på det. eller jag har väl börjat med det länge. petar alltid bort köttet när vi äter, mamma har börjat köpa quorn och sånt. dom fattar nog lite, jag har ju sagt att jag inte gillar kött, men på den senaste tiden har jag tänkt på det jättemycket. vet inte varför, men det känns som att jag inte skulle klara det. eller jo, nog klarar jag det. men tänk om jag inte gör det? har tänkt på det här från och till sen jag var typ 11+ vet inte hur gammal riktigt.. Mitt råd är att testa. Ta bort de produkter du inte vill äta men se till att ersätta dem med annat så att du får i dig det du behöver. Börja i liten skala för att sedan ta bort mer och mer om det känns bra. Det är en omställning både för dig och dina föräldrar, men om du tar det i små steg blir omställningen inte så stor.
Paint It Black Bulletproof Heart Age: 36 Gender: Female Posts: 28500	November 21st, 2011 at 05:35am poetic tragedy.: att jag är livrädd för allt som har med förhållanden att göra. jag är så himla osäker över min kropp, vill inte visa den. skulle fan inte ens visa den för min mamma om det så var för 1000 spänn, typ. fattar inte varför jag är så osäker. Jag är också extremt osäker över min kropp och jag har aldrig tyckt om den. Likadant med förhållanden; bara tanken har skrämt mig samtidigt som jag längtat efter det. Nu har jag träffat en kille som är helt otrolig och jag börjar sakta slappna av i hans sällskap, även mycket fortfarande är nytt och skrämmande. För att ge ett exempel ang. kroppsnojor: I somras, några månader innan vi blev tillsammans, var vi och badade. Jag tyckte att det var asjobbigt att visa mig i bikini och försökte dölja alla skavanker så mycket som möjligt. Igår pratade vi om den händelsen, och han berättade att han fick anstränga sig för att inte stirra för mycket för han tyckte att jag var så snygg. Jag har fortfarande svårt att tro på det, men försöker inse att den bilden jag har av mig själv sitter i mitt eget huvud och inte reflekterar sanningen, eller det andra tycker. Med andra ord, osäkerheten sitter i dig själv och stämmer inte överens med den bilden andra har. Det är nåt man behöver jobba med och, jag vet, det är skitsvårt! Det handlar om en omställning tankebanor, att byta ut de negativa mot positiva (eller åtminstone neutrala), och det tar tid, och det får ta tid. Sen säger vissa att det blir bättre när man blir äldre och är en "tonårsgrej" och det stämmer säkert för vissa (inte för mig) utan jag tror mer på att det handlar om att bygga upp ett självförtroende och det behöver inte alls vara åldersrelaterat. /Det var allt från psykolog-Hanna
poetic tragedy. Awake and Unafraid Age: - Gender: Female Posts: 14806	November 21st, 2011 at 02:10pm tack, hanna fick reda på att han ska åka iväg över nyår. helt plötsligt blev jag inte taggad på nyår ens med mina vänner. det låter hemskt, men det är komplicerat. öh.
Paint It Black Bulletproof Heart Age: 36 Gender: Female Posts: 28500	November 22nd, 2011 at 04:36am Jag har ett (litet) sugmärke på halsen, och jag erkänner, det roar mig mer än vad det borde. Haha.
Paint It Black Bulletproof Heart Age: 36 Gender: Female Posts: 28500	November 23rd, 2011 at 07:24am Ibland undrar jag om han ens är mänsklig. Han är för perfekt.
Sergey Lazarev. Always Born a Crime Age: 27 Gender: Female Posts: 5498	November 24th, 2011 at 01:04pm Jag hatar allt. Jag önskar att alla bara dog.
smash the silence. Demolition Lover Age: 29 Gender: Female Posts: 19164	November 24th, 2011 at 01:47pm Paint It Black: Ibland undrar jag om han ens är mänsklig. Han är för perfekt.
poetic tragedy. Awake and Unafraid Age: - Gender: Female Posts: 14806	November 24th, 2011 at 03:06pm smash the silence.: Paint It Black: Ibland undrar jag om han ens är mänsklig. Han är för perfekt.
high drama. Awake and Unafraid Age: - Gender: - Posts: 14569	November 25th, 2011 at 07:01pm alltså, förlåt för tjat, men jag är alldeles för generad för att berätta det här någon annanstans/för någon annan. jag försöker verkligen ha samma förhållande med/samma känslor inför min chef som jag har till mina andra kollegor, men det verkar inte gå. idag kallade han mig "vännen min" (utan hans vanliga retsamhet. han tilltalar inte någon av dom andra servitriserna på samma sätt) och mitt hjärta slog dubbelslag. det här är värdelöst. hjälp, någon?
Paint It Black Bulletproof Heart Age: 36 Gender: Female Posts: 28500	November 27th, 2011 at 03:26pm ^ känner igen det där från min crush på min arbetskamrat. har tyvärr inga råd att ge =/
high drama. Awake and Unafraid Age: - Gender: - Posts: 14569	November 27th, 2011 at 04:13pm ^ missuppfatta mig rätt, men: det känns skönt att inte vara helt ensam med att alltid känna sig dragen till helt fel killar/män
Paint It Black Bulletproof Heart Age: 36 Gender: Female Posts: 28500	November 28th, 2011 at 04:45am jag förstår precis vad du menar. brukade känna så också. --- ni får ignorera mig om ni tycker att jag tjatar för mycket, det är bara det att jag aldrig känt så här förut. jag tycker om honom mer och mer för varje gång jag träffar honom. finaste helgen någonsin? jag tror det. igår satt jag i hans knä medan han sjöng kärlekssånger för mig (han sjöng med i låtar, han är ingen sångare direkt ). han var så söt och charmig och jag var så lycklig. sen dansade vi till calleth you, cometh i och kombinationen världens bästa låt + världens bästa kille var helt underbar.
poetic tragedy. Awake and Unafraid Age: - Gender: Female Posts: 14806	November 28th, 2011 at 02:46pm ^ aww. låter så himla mysigt. jag kommer också börja tjata nu, men jag behöver göra det någonstans. jag erkänner att jag bara vill ha honom. just nu, hur tonårsnaivt och töntigt det än låter, kan jag inte tänka mig hur mitt liv skulle se ut utan honom. det är honom jag tänker på, det är han som gör mig så himla glad. för just nu känns vi som soulmates. vi tycker och tänker likadant, men är inte för lika. hade han lämnat mig nu så hade jag inte vetat vad jag skulle ta mig till. är så himla kär.
Paint It Black Bulletproof Heart Age: 36 Gender: Female Posts: 28500	November 29th, 2011 at 04:19am jag är så van vid att känna mig ledsen och ensam att det känns overkligt och nästan skrämmande att inte vara det. jag går omkring med en konstant rädsla att om jag är för lycklig så kommer jag straffas och någonting hemskt hända.
smash the silence. Demolition Lover Age: 29 Gender: Female Posts: 19164	November 29th, 2011 at 12:12pm poetic tragedy.: just nu, hur tonårsnaivt och töntigt det än låter, kan jag inte tänka mig hur mitt liv skulle se ut utan honom. det är honom jag tänker på, det är han som gör mig så himla glad. för just nu känns vi som soulmates. vi tycker och tänker likadant, men är inte för lika. hade han lämnat mig nu så hade jag inte vetat vad jag skulle ta mig till. är så himla kär. det har snart gått 17 månader och det känns fortfarande som att vi är nykära. vill inget hellre än att det alltid ska vara vi två.
Paint It Black Bulletproof Heart Age: 36 Gender: Female Posts: 28500	December 2nd, 2011 at 05:00am jag önskar att jag kunde vara glad och bara glädjas åt att jag har honom, istället för att oroa mig för att han kommer att tröttna. mitt självförtroende är så fruktansvärt dåligt, jag ifrågasätter allt, litar inte på att jag duger. jag är så rädd att han ska göra slut att jag inte kan leva i nuet. jag har aldrig kunnat leva i nuet. han säger alltid att jag ska berätta om det är något jag tänker på, men jag vågar inte berätta exakt hur illa det verkligen är. han har redan märkt hur nojig jag är när det gäller allt möjligt, och jag vet inte hur mycket han kan ta innan han tröttnar eller inser att han inte orkar med mig. jag är så rädd att förlora honom.
poetic tragedy. Awake and Unafraid Age: - Gender: Female Posts: 14806	December 3rd, 2011 at 03:32pm Paint It Black: jag önskar att jag kunde vara glad och bara glädjas åt att jag har honom, istället för att oroa mig för att han kommer att tröttna. mitt självförtroende är så fruktansvärt dåligt, jag ifrågasätter allt, litar inte på att jag duger. jag är så rädd att han ska göra slut att jag inte kan leva i nuet. jag har aldrig kunnat leva i nuet. han säger alltid att jag ska berätta om det är något jag tänker på, men jag vågar inte berätta exakt hur illa det verkligen är. han har redan märkt hur nojig jag är när det gäller allt möjligt, och jag vet inte hur mycket han kan ta innan han tröttnar eller inser att han inte orkar med mig. jag är så rädd att förlora honom. detta. precis detta.

Options
Go back to top