När Varje Viskning Är Ett Rop På Hjälp [Pausad]

Håller med ovanstående! :'D

det är lugnt, det var inte meningen att pressa dej... Ta den tid du behöver

Det är nog det bästa jag någonsin läst : |
Och tro mig, jag hatar att läsa, men detta är, WOW : |

Tack alla underbara, underbaraste människor!
Och TheVemon. Det där var bland de finaste berömen jag har fått! Tack..

Uppdatering
Kapitelet har inget namn, men whatever! Kanske kommer sen^^

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Kapitel 28

– Nu är det mat! Hördes Alexanders mammas röst från nedervåningen.
Alexander tog James hand och drog honom mot dörren.
– Hungrig? frågade han en motsträvig James.
– Nja, jag är mer hungrig på dig, sa James med ett leende som inte kunde beskrivas med andra ord än sexigt och busigt. Det där leendet var James speciallitet.
Alexander kunde inte låta bli att ställa sig på tå och ge James en snabb kyss innan han öppnade dörren och knuffade James framför sig ut ur rummet.
– Bäst att gå ner innan mamma kommer upp och undrar vad vi håller på med.
– Håller på med...? sa James och såg oskyldigt undrande ut.
– James, ge fan i det där, suckade Alexander.
– Vaad? James gjorde en liten grimas för att visa att han inte hade en aning om vad Alexander pratade om.
– Det där! Precis det där!
– Men vad? Nu såg James förvirrad ut på allvar.
– Med att bete dig så att man omöjligen kan stå emot dig! Du vet att du är oemotståndlig, och du utnyttja det! Ond är vad du är!
James skrattade åt anklagelserna, och rufsade Alexander i håret.
– James, du får mig att känna mig som din lillebror!
– Vadå? För att du är liten, smal och så otroligt söt så att man bara måste rufsa om dig i håret eller nypa dig i kinderna? Det retsamma leendet lekte i James mungipor.
– Tack, nu känner jag mig inte ett dugg mindre som din lillebror.
– Det här då? Känner du dig mindre som min lillebror nu? Frågade James och kysste Alexander försiktigt.
Trots att Alexander visste att hans mamma kunde komma ut i vardagsrummet när som helst och se dom stå och kyssas ovanför trappan kunde han inte låta bli att kyssa James tillbaka. Denna gången var det James som drog sig ur kyssen först.
– Du, inte för att jag på något sätt vill avbryta det här, men jag har på känn att din mamma skulle kunna komma på oss när som helst.
Alexander nickade bara, drog handen genom det redan tillrufsade håret och började gå nerför trappen.
Han var nervös när han och James gick in i köket. Tänk om det var så uppenbart? Tänk om hans mamma skulle märka vad som fanns emellan honom och James. Han förstod ju förstås att de inte skulle kunna hålla det hemligt för evigt, det skulle inte gå och han ville det inte heller. Men det knöt sig i magen bara av att tänka på att hans mamma skulle få reda på honom och James nu. Inte nu, inte nu när allt redan är på kant. Jag behöver henne, vad jag än försöker inbilla mig själv, och jag skulle inte klara av att svika henne igen. För det är väl det jag gör…? tänkte Alexander när han slog sig ner vid köksbordet.

Nervositeten släppte delvis när de började äta. Alexanders mamma betedde sig som en mamma skulle och frågade James lite om när han hade flyttat hit, vart han hade bott innan och en del annat. James svarade artigt på frågorna och det kändes nästan trivsamt i Alexanders kök, för första gången på väldigt länge. Själv vågade han inte delta i samtalet. Han var rädd att hans mamma skulle kunna avslöja dom om han såg på James, därför satt han och tittade ner i tallriken medan han pillade lite i maten. Som vanligt ville han inte äta. Inte för att han inte var hungrig, som vanligt vad han utsvulten, men maten som låg där äcklade honom. Han såg den inte som andra personer gjorde, som mat, utan som en stor portion rent fett. Och då var det inte intressant att äta längre. Snarare omöjligt. Men anorexia, nej, det hade han inte. Bara för att man inte var så förtjust i mat behöver man väl inte vara sjuk heller…

Till slut hade i alla fall James ätit färdigt och Alexander hade för länge sedan tröttnat på att fördela maten i mindre och mindre delar. Han tackade snabbt för maten och smet snabbt upp från bordet utan att möta hans mammas blick. Han visste att den skulle vara allt annat än glad. Han hade kunnat känna hennes blickar på sig under middagen. Den riktigt uppmanade honom att sluta peta i maten och äta istället. James tog god tid på sig att tacka för maten, skölja av tallriken och stoppa den i diskmaskingen, och sedan än en gång berätta hur god lasagnen hade varit.

– Vad ska vi hitta på? frågade James glatt när de kommit upp på Alexanders rum igen.
– Ingen aning. Är det inte storebror som ska komma på det? Alexander höjde ena ögonbrynet och kollade retsamt på James.
– Så nu ska jag vara någon idéspottande storebror också? Småsyskon, muttrade James låtsassurt. Vad säjs om att vi åker ner på stan? frågade han glatt därefter.
– Sure, jag behöver ändå köpa lite grejer.
– Mm, och jag bara älskar att gå runt och kolla i affärer. Hade jag haft en lillasyrra lovar jag att jag hade varit tio gånger värre än henne på att shoppa!
Alexander skrattade och nickade instämmande.
– Jag med. Affärerna avskyr mig, för jag handlar alltid upp allt dom har!
James skrattade och petade anklagande Alexander i sidan.
– Nu ljuger du!
– Ja, men om jag hade haft pengar så…
De gick nerför trappan igen, och Alexander meddelade hans mamma att han skulle ner på stan med James. Hon nickade och kollade upp från boken hon läste.
– Du, du ska veta att jag är glad för din skull.
Glad för hans skull? Visste hon? Alexander kände en del av färgen i hans ansikte försvinna.
– För att du har fått en kompis alltså. Jag har förstått att du inte hade så många att vara med innan.
Hälften av Alexander andades ut, deras hemlighet var fortfarande hemlig. Resten av honom blev besviken. Hon visste fortfarande inte, och hon skulle antagligen hata honom när hon fick reda på det. Inte lönt att inbilla sig något annat.
– Mm, James är skitsjysst.
– Han verkar vara en jättebra kompis.
Alexander nickade bara och vände sig om för att gå ut till hallen igen.
– Ta din jacka förresten, det är kallt ute nu.
– Mhm… mumlade han innan han öppnade dörren och gick ut tillsammans med James, med jackan hängande längst in i garderoben, med hopp om att den en dag skulle försvinna helt.
När de öppnade dörren ut mot gatan och motorljudet slog emot dom tog Alexander ett djupt andetag. Inte direkt vad man skulle kunna kalla för härlig, frisk luft. Snarare kall luft förorenad med avgaser från bilar och bussar. Men ändå – hur fånigt det än lät, så var det en doft av frihet. Den där instängda känslan han hade inne i lägenheten var inte lika påträngande längre. Han flätade försiktigt in fingrarna i James hand och började gå mot busshållsplatsen.

hej, den här historien är kärlek.

hej, jag och James är typ själssyskon?
xD

hej, jag tycker likadant som Clara. :'D

oh Me love *dregglar* Den e riktigt bra ^^

Jag bara ÄLSKAR den här historien <3 skicka in den nånstans, den är ju riktigt jävla bra (ursäkta språket )

Den där komplimangen TheVenom sa, det är en riktigt fin komplimang för det enda hon läser är Kerrang! xD Tro mig! Jag känner min kusse

Än en gång: detta har du lyckats med riktigt bra!!!

WE WANT MORE!!!

haha murderbride har så rätt så

det är fortfarande JÄTTE bra och jag ser fram emot mer smaskigt läsande
ta den tid du behöver^^

Hej alla underbara, och god jul (Bättre sent än aldrig^^)
So how was Christmas for you guys? Did you all get lots of nice black t-shirts? XD

Anyway, här kommer en uppdatering. Ja vet, den är inte så lång, och den är inte bra, men det är i alla fall en uppdatering.. Bättre än inget (hoppas jag)

Jag kommer inte uppdatera på ett tag nu, för jag åker till fjällen imån. Jag vill inte >.< (Sorry Sanna, men har faktiskt ingen lust). Äsch, det blir väl bra *försöker vara posetiv* Fast hade heldre varit kvar hos alla INO svenskar.. Gah, sorry >.< Blah, blah, blah, jag ska sluta snacka bullshit nu.
UPDATE

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Kapitel 29
Surprise

– In här, sa Alexander och drog James med sig in i en liten butik. Det var inte särskilt stort, och dom hade inte särskilt mycket kläder, men ibland kunde man hitta riktigt snygga jeans här.
– Vafan ska du göra här? sa James med ena ögonbrynet höjt.
– Kolla på kläder…
– Alexander, dags att öppna ögonen. Ser du var du är?
– Ja, jag vet precis vad jag är, sa Alexander med ett litet leende.
– Okej… Så det betyder att du ska bli transvestit eller? Intressant sätt att lösa det här med pojkvänskrisen.
Alexander skrattade och drog med James längre in i affären, medan James fortsatte att tjata.
– Ärligt Alexander, om du inte ska bli transvestit, vad gör du då här? Present? Till din mamma? Din syster?
– James, jag har inte ens en syster.
– Kusin…? Eh.. Mormor?
– Nej, nope och no. Ingen present över huvud taget. Jag ska kolla på jeans. Till mig själv.
Alexander skrattade åt James min. Han hade det där retfulla och busiga leendet på läpparna igen.
– Jävlar vad emo du är. sa han retfullt.
– Va?
– Du är helt enkelt en emo stereotyp.
Alexander gjorde en missnöjd grimas och såg sur ut.
– Stereotyp? Usch… Varför säjer du så elaka saker?
James flinade lite och förklarade.
– Du sminkar dig, du är bög, du köper tjejjeans…
– Du kan säja resten med, sa Alexander kyligt, men James märkte att det inte var honom Alexander var arg på, han var snarare arg på sig själv. ]Jag skär mig, jag är mobbad, jag svälter mig…
James kramade om Alexander utan att bry sig om expeditens chockade och ogillande blick. Dom ”skrämde väl bort” kunderna. Jävla homofober, tänkte James irriterat.
Snart slingrade Alexander sig ur hans omfamning och såg ut att vara gladare igen. Tack vare James, som var en sån underbar pojkvän, tänkte Alexander lyckligt.
Han började rota i de stökiga hyllorna där det låg jeans slängda i en enda röra. Medan han letade efter ett par stuprörsjeans kände han sig uttittad. När han såg upp såg han James stå och se på honom med ett leende i mungipan.
– Eh, James?
– Va? Aha, förlåt, sa James och såg lite generad ut.
Efter ett tag hade Alexander hittat fyra par jeans som han gillade. James snodde ett par och höll dom framför sig.
– Herregud, hur får du på dig dom här utan att dra in magen och sluta andas?
– Äsch, dom där är väl inte så smala. Dom här är en storlek smalare, sa han och höll upp ett par ännu tajtare byxor. Jag ska prova dom nu, kommer snart.
– Så jag ska få stå här och se dum ut medan du provar?
– Äsch, det är inte så svårt som det verkar att se dum ut. Var dig själv bara. sa Alexander med ett retsamt leende.
– Oh, tack. Är det så man behandlar sin pojkvän?
– Yes, get used to it!
– Kan jag inte få följa med som smakråd, sugar? sa James med stora valpögon.
– Fan dej James. Kom då…

Eftersom Alexander hade cellskräck var inte provrummet ett ställe han trivdes särskilt bra på. Så det brukade bara vara på med kläder, kolla om man ska köpa dom eller inte, och snabbt av med dom igen. Men som vanligt vände James uppochner på saker. Han kunde förstås inte låta bli att hindra Alexander från att prova jeansen han hade tagit med sig. Snart stod Alexander och kysste James istället för att prova kläder, utan att riktigt veta hur det hade gått till. Den där cellskräcken kände han inte av ett dugg…
När man står och kysser sin pojkvän tänker man inte heller direkt på vart man står. De stod inne i ena hörnet av provrummet vilket gjorde att man inte kunde se deras fötter utifrån. Efteråt tänkte Alexander att dom väl tiggde om det… Men vem tänker på sånt när man är mitt inne i en underbar kyss?
De hörde inte när någon öppnade dörren till provrummet. Inte fören tjejen som stod där snabbt drog efter andan flög dom isär.
– Herregud, förlå… Alexander!?
Alexanders första tanke var: Vad gör hon här!?

Sorry för storleks skillnaden, vet inte varför det blir så. Hinner inte ändra

Meeeer? Snart? :'D Den är jättebra<3

:O vem är det!? O_O Hmmm... och du >_< Jag har inte heller nån lust att åka ... är typ ingen snö -.- men aa..tänka positivt vare ja

Publicera en bok? ;D

(Ursäkta att jag e på svenskarnas sida, men är från Finland o här finns inget forum för oss ;p)

Det är sååå bra

Mmhmm. Ifall jag skulle kommit på dem i provrummet så hade jag typ sagt till dem att fortsätta och sedan tagit fram kameran.

Men det är ju jag det.

Me likes. <3

AW MY GAWD!!! jag ÄLSKAR! har läst allt nu, är en liten newbie och blev medlem för jag började läsa och var bara tvungen att kommentera!!!! allafall, den är rÅwwsasÅwwnipÅwwnihÄstar bra!
uppdatering please?

waaa! älskar som vanligty detta!!! nu är det spännande, så nu måste vi få uppdatering det var nog hans mamma

shit! har läst allt fram tills nu, och det är bara så jäääkla bra!! längtar till uppdatering