När Varje Viskning Är Ett Rop På Hjälp [Pausad]

bra bra bra som altid!

jag längtar tills nästa kapitel *-* Ja har typ följt den här berättelsen som ja följer CSI

Uppdatering .__.

Har insett att jag missbrukar kommatecken XD
Förhoppningsvis klarar jag av att dra ner lite på dom utan att åka in på rehab^^
Usch, på tal om ingenting, PRAO imån >.<
Ska stå i blomsteraffär och se dum ut..
(Intressesmurfarna slår rekord i höjdhopp)

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Kapitel 34
Han är min

När Alexander vaknade nästan morgon var det första han såg James, som låg ihopkrupen jämte honom. Alexander satte sig upp och gäspade. Hans nacke var alldeles stel efter att ha sovit utan kudde. Perfekt start på dagen, tänkte han bittert. Idag var han tvungen att prata med Angelica, även om det var absolut det sista han kände för att göra. Han kröp upp med ryggen mot väggen, och betraktade den sovande James. Han var bara så perfekt. Alla emotjejers, och antagligen ganska många emokillars dröm, tänkte han. Men han är min, viskade han tyst ut i luften, och kände värme inom sig. Han bestämde sig då att han skulle skjuta undan allt det jobbiga för ett tag. James kunde inte rå för att han förstörde allt, och borde därför inte bli drabbad. Han hade säkert en hel del att tänka på själv, även om han inte berättade det utan att behöva oroa sig för honom också. Angelica var ett senare problem, intalade han sig själv och gjorde sitt bästa för att skjuta tanken på henne åt sidan. Även om han inte lyckades helt, även om det är mer eller mindre omöjligt att slippa ifrån tankarna man hatar, så kände han i alla fall lite av det där tunga svarta i honom ge vika.
Han reste sig upp för att kolla vad klockan var, och såg sig omkring efter James väckarklocka. Denna gången hittade han den begravd under några block och en tröja på skrivbordet istället för i papperskorgen. Klockan visade på tjugo i elva, och Alexander avgjorde snabbt att James hade fått sova tillräckligt. Han slängde sig ner på sängen jämte James, vilket enbart resulterade i att James gnällde till och slog med handen ut i tomma luften.
– Hey, don’t hit me. viskade Alexander i James öra.
All han fick till svar var en missnöjd grymtning från den morgontrötta James.
Alexander kunde inte låta bli att retas med James, och stoppade in handen innanför James t-shirt samtidigt som han kysste honom lätt på munnen. Detta gav resultat.
– Fan, Alexander, inte så här tidigt på morgonen! kom det mindre sömnigt från James.
Alexander kunde inte låta bli att fnittra till, utan att ta bort handen.
– Bättre idag? frågade James som hade vaknat till lite nu.
Alexander la sig på rygg i sängen och kände efter innan han svarade.
– Ja, sa han sedan ärligt.
Det var bättre idag, även om det svarta fortfarande fanns kvar.
– Bra, sa James med värme i rösten. Han kröp närmare Alexander och reste sig på armbågarna. Också Alexander reste sig på armbågarna och besvarade kyssen.
– Vi kanske ska gå upp, sa James när de bröt kyssen för att hämta luft.
– Mm, snart, svarade Alexander och kysste James igen. Snart visade sig bli nästan en halvtimme, och hade antagligen blivit ännu längre om de inte hade hört James mamma stöka runt utanför rummet.
– Har du någon spegel förresten? frågade Alexander och såg sig omkring.
– Ja, på insidan av garderobsdörren där.
Alexander öppnade dörren och blev halvt begravd under kläder som vällde ut.
– Yes! ropade James. Shit, jag trodde aldrig att det skulle funka!
Alexander skrattade och kastade en tröja i ansiktet på James.
– Hade du planerat det där eller?
James nickade med ett enormt leende.
– Du är som en femåring, James.
– Ja, medgav James skrattande. Vadå, har du aldrig kollat på filmer där dom gör det där?
– Jo, det är bara det att jag inte får den dumma idén att testa det. Fan va du har stökat till bara för det där!
– Vadå stökat till, jag städade ju! Jag tryckte in allt som låg på golvet i garderoben.
– Bra städning, sugar. Alexander slängde en blick på insidan av garderobsdörren, som var tom.
– Hey, jävla lögnare! Han tog upp en till tröja från golvet och slängde den på James. Här finns ju ingen spegel James!
– Nej, men ja va ju tvungen till att få dig att öppna dörren ju. Annars hade jag antagligen glömt bort mig och öppnat där själv sedan. Förresten har jag en annan sak till dig, sa han och lyste upp.
Han började rota bland kläderna på golvet.
– Vafan då. Den ska finnas här någonstans!
Han övergick till att ropa i de kläder som låg kvar i garderoben. Till slut visslade han till och drog fram en tröja.
– För liten till mig. Antagligen lagom till dig.
Han höll fram tröjan framför Alexander, som log stort. Det var en ljusblå t-shirt med Hello Kitty klädd i rosa klänning på. Under bilden stod det HELLO KITTY med limegröna bokstäver.
– Aaaw, fan va söt James! utbrast Alexander. Säkert att jag får den?
James nickade.
– Prova den!
Alexander gjorde som han bad honom och drog av sig sin egen tröja. Precis som James hade trott så passade Hello Kitty-tröjan honom perfekt.
– Prefekt! Du ser ut som en emo-bög, sa James med ett retsamt leende.
– Vilken tur att jag är en då, svarade Alexander glatt och gav James en kyss på kinden.

– James, jag måste nog gå nu. suckade Alexander motvilligt när de låg på soffan och slöglodde på tv.
– Vad ska du göra då?
Alexander kände för att svara att de inte var något speciellt, att han kunde stanna här ett tag till, men istället bestämde han sig för att säja sanningen.
– Jag måste få tag i Angelica. Jag måste få det överstökat.
– Mm. Och jag antar att du behöver göra det själv eller?
– Tyvärr, mumlade han.

Alexander snörade långsamt på sig skorna. Han ville inte gå därifrån, samtidigt som han ville få det gjort.
– Du förresten, började James lite osäkert.
Alexander reste på sig och gav James en frågande blick.
– Jo imorgon. Det är ju skola då.
– Ja? frågade Alexander som inte förstod vad James ville komma till.
– Jo. Du vet. James avbröt sig igen.
– Baby, fram med det.
– Ska vi avslöja hur det är mellan oss eller ska vi hålla det hemligt, sa James mycket snabbt och mycket tyst.
Alexander stod tyst och tog in orden. Han hade inte ens tänkt på det innan. Han hade bara tänkt på att de skulle vara tvungna att smyga för deras mammor ett tag, han hade helt glömt bort skolan. ”Säj att du är en ful och motbjudande bög! Alla ska få höra det från dig själv!”. Rösten ekade i huvudet.
– Alexander! Mår du bra, frågade James oroligt. Alexander försökte bli av med den olustiga känslan.
– Kan vi vänta lite med att avslöja det? Jag orkar bara inte nu, sa han tyst. Han var så rädd att James skulle ta illa upp, att han skulle tro att han skämdes över honom.
Men James verkade förstå. Han nickade och tog ett steg närmare för att sedan lägga armarna runt Alexanders midja.
Alexander slog armarna om James och de stod så en lång stund.
– Jag älskar dig, viskade Alexander till James innan han släppte honom. Det kändes så underbart att säja dom orden för första gången.

Me likes.

Men, du, akta stavfelen:
säga, inte säja
"underbart att säja dom de orden för första gången."

Sgt. murder C bloody:

Me likes.

Ja, bra dette her.
_______________
<3 My Chemical Romance <3
Give the kids a show
Activism is expressing yourself
+I’m a retard and you should fear me+
My Chemical Romance April 9 th 2007/June/July 2007

Ooo, underbart. <3
Ja vet inte varför, men alltid då ja läser det här måste jag lysna på Disenchanted. Den bara passar så bra när man läser.
Men jo, bra uppdatering! (Som alltid.) ^^

Sgt. murder C bloody:

Me likes.

Men, du, akta stavfelen:
säga, inte säja
"underbart att säja dom de orden för första gången."

Tack för hjälpen, men jag använder "dom". Har pratat med min svenskalärare om användningen av dom/de. Enligt honom så är dom "godkänt" så länge man inte använder båda delarna.
Men tack :]

Humm.

Tja, själv är jag allergisk mot användningen av "dom", då det egentligen är talspråk. Men du gör ju som du vill. ^^

Jätte bra som vanligt^^

Sgt. murder C bloody:

Humm.

Tja, själv är jag allergisk mot användningen av "dom", då det egentligen är talspråk. Men du gör ju som du vill. ^^

Okej^^ De finns nog en hel del som är det, men eftersom det inte är gramatiskt fel så orkar jag inte lära mig av med det. Dessutom skriver jag bara för skojs skull, så det spelar ingen större roll heller .__.

jättebra jag älskar den! uppdater snart igen {v}

Wääääy. Asbra!

i like!

Keep on writing.
_______________________
<3 My Chemical Romance <3
Give the kids a show
Activism is expressing yourself
+I’m a retard and you should fear me+
My Chemical Romance April 9 th 2007/June/July 2007

We want more! ^^

mer, mer, mer!

Uh, jag kanske börjar skriva på en uppdatering senare ikväll, men lovar inget.
Vet inte ens om jag kommer kunna skriva något idag, det är inte alltid jag kan.
Vet precis vad som ska hända och så, men när jag är nere så får jag helt enkelt inte ner det på papper, eller så blir allt bara skit helt enkelt. Så vi får se.
Men det kommer mer, så håll ut

oje!
vi venter i spenning

jag me ^^