När Varje Viskning Är Ett Rop På Hjälp [Pausad]

Sanna, jag ska skjuta dig för att du kallar mig Jullen >_< *siktar*
Men tack ändå^^
Och hata mig inte allihopa, I'm on my way med en ny uppdatering..

Äntligen en uppdatering.. Förlåt att det har tagit sån tid, har inte orkat med riktigt...
Men här är den i alla fall, till er <3

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Kapitel 27
Inget hemligt

Han vaknade till av ett surrande ljud. Det tog honom ett tag att inse att det var mobilen, som var inställd på ljudlöst, som vibrerade. Han trevade efter mobilen på golvet, för trött för att öppna ögonen och leta upp den. Han hittade den och plockade upp den. Han slog upp ögonen med en kraftansträngning och konstaterade att James hade skickat ett sms till honom. Han öppnade det och läste. ”God morgon, baby. För en gångs skull är jag redan uppe, till och med pigg. Något förslag på hur vi ska fira det?” Alexander kollade på klockan och såg att den inte var mer än halv tio. Han gäspade och började skriva ett svar till James. ”Vad säjs om att låta mig sova?” Han la mobilen jämte sig och slöt ögonen igen. Han hade redan hunnit somna när James svar kom. ”Nah, det låter tråkigt. Har ett mycket bättre förslag…”. Alexander orkade inte ens tänka på vad förslaget var innan han hade somnat igen.

I sömnen hörde han dörrklockan ringa. Han var någonstans mellan sömn och vakenhet, och tänkte trött att hans mamma fick öppna. När han inte hörde något mer försvann han snabbt tillbaka in i djup sömn. Han vaknade inte av att hans sovrumsdörr öppnades och någon smög in. Inte fören han kände någon krypa ner jämte honom i sängen reagerade han. Han kände en svag doft. En blandning av hårspray, någon parfym och James alldeles speciella doft. Han slog upp ögonen när James kysste honom lätt på munnen.
– Hello beautiful, viskade Alexander till James. Hur kom du in förresten?
– Genom fönstret, sa James och log. Har klättrat ändå hit upp för att träffa dig, romantiskt va?
– Haha, eller hur. sa Alexander med ett skratt.
– Din morsa släppte in mig.
– Fan, morsan! utbrast Alexander.
– Vad är det med henne?
– Tänk om hon kommer in! sa Alexander panikslaget.
– Inte så stor chans… Hon verkade skitsur på dej. Bråkat igen?
Alexander nickade.
– Måste vi snacka om henne? Mumlade han med näsan i James halsgrop.
– Nej, vi måste inte nödvändigtvis snacka, sa James och fingrade i Alexanders hår.
Alexander tittade upp på honom, och gav honom en kyss.
En lång stund låg de bara och höll om varandra, alldeles tysta. Ändå var det den bästa stunden med James hittills, tyckte Alexander. Han älskade James sätt att leka med hans hår, hans sätt att hålla om honom, till och med hans sätt att andas! Jag måste vara sjuk, tänkte Alexander och log lite.
– Vad tänker du på? Frågade James med ett retsamt leende.
– Inget alls…
– Ha, det där leende. Jag känner igen det!
– Jaså? Inbilla dig inget, sa Alexander och skrattade.
– Du såg ut sådär när du var hos mig första gången. Är det någon som tänker dirty thoughts här?
Alexander skrattade.
– You wish, sa han innan han kysste James.
Men plötsligt stelnade dom till. Någon var på väg uppför trappan. Och eftersom han bodde ensam med hans mamma här så var det ingen tvekan om vem som kom. James kom snabbt på fötter och Alexander satte sig upp i sängen och försökte se ut som han nyss hade blivit väckt av James och nu satt i sängen och pratade med honom. Hans mamma gjorde som hon brukade göra, öppnade dörren och gick rakt in. Hon väntade sig väl inte direkt att det fanns risk att stiga rakt in och få se sin son tillsammans med en kille, tänkte Alexander med ett litet leende.
– När tänker du lära dig att knacka? frågade han när hon kom in.
– Förlåt. Men jag tyckte inte att det fanns så stor anledning att knacka. Ni håller väl inte direkt på med något hemligt?
– Neej… sa Alexander och bet sig i läppen för att inte börja skratta. Han såg i ögonvrån att James stirrade ner i golvet och gjorde samma sak.
– Trodde väl det. I alla fall så tänkte jag fråga om du ville ha mat, James.
James slängde en blick på Alexander innan han svarade.
– Ja tack, sa han med ett artigt leende.
– Okej, jag ropar när maten är färdig. Det tar väl en halvtimme eller så.

När dom hörde henne gå nerför trappan började dom skratta båda två.
– Det var nära, sa James.
– Ja, men vi håller ju inte på med något hemligt i alla fall, flinade Alexander tillbaka.
Han slängde av sig täcket och reste sig upp. Gick sedan till garderoben och började leta efter ett par jeans att ha. Strax kände han James armar runt sig.
– Hey, kan man få leta upp ett par jeans att ha på sig eller? frågade han och vände sig mot James.
– Nja, det är väl onödigt, sa James innan han kysste honom. Alexander skrattade och gjorde motstånd.
– När jag har tagit på mig något, lovade han. Jag fryser.
– Just därför jag värmer dig, sa James och höll Alexander ännu hårdare.
– Jag biter dig om du inte släpper mig! skrattade Alexander.
– Visst, gör det! Men tro inte att jag släpper för det, tvärt om…
– James!
– Okej, okej. Överge mig för dina jeans då, gör det.
Alexander skrattade och gav James en kyss på kinden innan han rotade fram ett par jeans som han drog på sig. Det var ett par som han inte hade använt på ganska länge, och de bevisade att han verkligen hade gått ner i vikt. Anledningen till att han inte hade använt dom innan var att dom var obekvämt tajta, men nu var dom till och med lite stora i midjan. Han fick helt enkelt sätta åt ett skärp hårt, istället för att låta det hänga på höfterna som han brukade, tänkte han.
När han kollade upp och mötte James blick skrattade inte James länge. Istället såg han allvarlig ut.
– Alexander…
– Mm, mumlade Alexander, som anade vad som skulle komma.
– Ser du inte vad du gör med dig själv?
– Nope, vad?
– Du svälter ihjäl dig själv! Du kanske inte tror att jag märker det, men jag har sett att du är nära att svimma ibland, eftersom du inte äter något.
– Oroa dig inte, jag klarar mig!
– Men baby, ser du inte hur smal du är?
– Så du tycker att jag är motbjudande i alla fall!?
James suckade och försökte igen.
– Nej, det är klart jag inte gör. Verkligen inte. Men jag kan räkna vart enda revben på dig. Han drog med fingret över Alexanders mage, och som han sa, Alexander var så smal att man kunde känna vartenda revben.
– Jag klarar mig, okej?
Även om Alexander blev irriterad när James tjatade, så kunde han inte låta bli att tycka synd om honom när han såg så orolig och ledsen ut. Han slog armarna om James, som kramade tillbaka.
– Jag ska bara hitta en tröja också, sa han och slingrade sig ur James omfamning.
Han började återigen röja i garderoben efter nått att ha på sig. Men inte heller denna gången fick han vara ifred. Snart var James där igen och slog armarna om honom bakifrån. Han vände sig om igen så att han stod öga mot öga med James, och låtsades vara irriterad medan han egentligen njöt av situationen.
– James, ska jag någonsin få klä på mig eller?
– Nja, inte om jag får bestämma, svarade James retfullt och kysste honom igen. Alexander besvarade kyssen. Men när de hämtade andan gjorde han ett nytt försök att slingra sig undan. Det resulterade bara i att James tryckte upp honom mot väggen och satte händerna på varsin sida om hans huvud. – Nu är du fast, sugar.
– But I don’t like sugar, sa Alexander och plutade med underläppen.
– Haha, byt inte ämne nu va.
– James, har du tänkt på att det är rätt orättvist att du står här påklädd, och jag får stå här utan tröja och frysa?
– Jo kanske lite… Men det kan ordnas. Jag kan också ta av mig, inte mig emot!
Alexander skrattade.
– Vem är det nu som har dirty thoughts, James!
James log och lekte med Alexanders hår igen.
– Har jag sagt hur mycket jag älskar ditt hår?
– Nej… Men ditt är ju mycket häftigare!
– Äsch, nej…
– Jo. Dessutom börjar jag få utväxtnader. Jag måste färga om det snart.
– James, vi ska äta snart. Jag bara måste få sätta på mig en tröja nu.
– Nope. Du är min nu. Jag bestämmer vad du ska göra.
– Och vad ska jag göra då? frågade Alexander leende.
– Kyss mig…
Alexander gjorde som han sa och la handen bakom James nacke.
– Nöjd? log Alexander.
– Mer än nöjd.
– Bra, då kan du släppa mig nu!
– Aldrig, sa han och kysste Alexander på halsen.
– James, det här är sexuella trakasserier! utbrast Alexander och låtsades vara chockad.
James skrattade, men tystnade snart och såg lite mer allvarlig ut.
– Alexander…
– Ja…?
– Jag tror jag älskar dig, viskade han i Alexanders öra.

Wow. Vad bra.. Jag tycker James tänker i rätta banor
Mer Snart?

ahahahahhahahhahahaha. seriöst.
jag och James är nog tvillingar skilda vid födseln eller något. för han beter sig precis som mig. xD

"– Jag biter dig om du inte släpper mig! skrattade Alexander.
– Visst, gör det! Men tro inte att jag släpper för det, tvärt om…"

Haha XD Jag känner redan igen det där, fast jag inte ens känner dej XD
Vem vet, kanske är det din självssyster (Uhm, själsbror xD) ^^

*besatt* Läser den igen när ja kommer in med hunden igen XD

yeei. veldig bra som vanlig!^^

Väldigt bra<3
Mer. Snart.

NEEJ! Skjut mej inte. mkt bra uppdatering jullebulle och var är smilisarna >_< ?! Jag får panik

oj xD det blev visst smilisar av sig själv

fan va bra!

Jättebra!

Vettu nu va de *ränkar på fingrarna* 3 dar sen du uppdaterade :O

Dö din jävel >.< Påminn mej inte.. Jag SKA uppdatera, men jag orkar bara inte ta tag i de nu.

:O Hotar du mej nu också?! jag som tänkte vara snäll och ringa men det vågar man ju inte nu

Haha, sure you don't. Du ringde! Och du vet att jag inte menar att du ska dö, för då måste jag också dö <3

Kanske ny uppdatering ikväll, om jag hinner färdigt. Tänker börja i alla fall så får vi se hur de går

Waaaa! alltså, nu har jag läst allt(tog lång tid men det var det värt ) och jag måste bara säja att detta var något av det bästa jag läst på länge snälla! uppdatera??

Okej, here's the deal.
Först och främst: Tack så jättemycket allihop för att ni är så snälla <3 Ni är bäst!
Sedan ska jag bara säja det här angående uppdateringarna.
De kanske inte kommer så himla ofta, tyvärr.
Det finns saker här som gör att jag inte orkar ta tag i sånnt alltid.
Jag skriver för att jag älskar det, och det är också som en slags terapi eller nått för mig.
Därför vill jag inte känna att jag måste skriva, utan att jag vill det.
Det är en utav ljuspunkterna just nu, så vill inte ha det förstört.
Jag är verkligen jätteglad över era kommentarer och att ni läser min historia, men jag skulle vara jätteglad om ni inte pressar mig med att skriva nya uppdateringar.
Missuppfatta mig inte, jag blir skitglad att ni gillar det, men jag kommer uppdatera när jag kan och orkar..
Tack! <3

ta din tid... det är ok... det är bra att du har hittat något dom får dig att må bättre!

Jag kan vänta De äre värt att göra