När Varje Viskning Är Ett Rop På Hjälp [Pausad]
| Author | Message |
|---|---|
| high drama. Awake and Unafraid  Age: - Gender: - Posts: 14569 | |
| high drama. Awake and Unafraid Age: - Gender: - Posts: 14569 | |
| my name is tristan. Salute You in Your Grave  Age: 34 Gender: Female Posts: 3102 | BlackRoseDying: Mjae, kanske då...  Detsamma! |
| high drama. Awake and Unafraid Age: - Gender: - Posts: 14569 | |
| my name is tristan. Salute You in Your Grave Age: 34 Gender: Female Posts: 3102 | |
| PRETZELS! Bleeding on the Floor  Age: 33 Gender: Female Posts: 1259 | |
| high drama. Awake and Unafraid Age: - Gender: - Posts: 14569 | Woho, uppdatering! Satte mig här direkt när jag kom hem^.^ Har varit och kollat på dansuppvisning där fyra av mina kompisar var med.. Såg asgulliga killen som dansa breakdans där Va avundssjuka XD Men han skada sig typ  Eller i alla fall fick han väldigt ont..Fan, sorry.. Jag är väldigt bra på att komma från ämnet XD Uppdatering vare ja XD ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ Kapitel 24 Allt kommer att vara annorlunda Det tog slut. Såklart tog ögonblicket slut. Precis som allt annat. James sköt honom ifrån sig och drog in honom på hans rum. Han nästan knuffade ner honom på hans säng. Och inte på det sättet Alexander hade velat. Han la bara händerna på Alexanders axlar och tryckte ner honom där. Han är för fan straight, påminde Alexander sig själv irriterat. Att han ens tänkte tanken! James kastade ett par mörka jeans och en hoodtröja på sängen. – Du kan ta på dig det där. Jag kommer strax, sa han och smet ut från rummet. Då var det problemet löst i alla fall. Han hade inte pallat att stå där och byta om framför ögonen på James. Han drog av sig hans blöta jeans som klibbade mot kroppen. Drog istället på sig James som var något mindre tajta och en bra bit för långa för honom. Han drog av sig sin tröja och skulle just ta på sig den torra när James öppnade dörren. Alexander stod med tröjan i handen, och kände som vanligt kinderna hetta. Även James såg en liten aning generad ut. – Vill du ha te? Alexander drog tröjan över huvudet och nickade sedan. – Ja tack. James räckte honom ena koppen och satte sig ner på sängen. Alexander slog sig ner på fotändan. Bäst att vara så långt ifrån James som möjligt, det var lättast. – Vill du berätta? frågade James försiktigt. Alexander nickade. Han berättade om första bråket med hans mamma, det andra när hon var full, slaget och gotharna på vägen hit. Det enda han inte berättade var hans känslor för James. Det skulle få bli en hemlighet han tog med sig i graven. James var den bästa lyssnaren man kunde ha. Han satt tyst utan att avbryta, men man märkte hela tiden att han lyssnade. När Alexander berättat klart satt James tyst och verkade tänka. – Är din mamma alkoholist? Eller dricker hon bara mycket? – Jag vet inte… För två år sedan drack hon jättemycket. Var full varje helg och på veckorna också ibland. Men hon verkade aldrig ha problem med att sluta, hon ville bara inte. När hon väl slutade fick hon inga återfall eller nått, utan hon bara slutade dricka. Sedan dess har jag knappt aldrig sett henne röra spriten. Fören idag… – Alexander, du får inte ta på dig det här. Det är inte ditt fel. – Varför skulle jag göra det? frågade Alexander tonlöst. – Jag hör det på dig att du gör det. Alexander, du kan inte lyssna på henne! Hon var full, hon visste inte vad hon pratade om. – Hon var inte full när hon sa att jag gjorde det svårt för henne att älska mig… sa Alexander och kämpade mot gråten igen. – Alexander, du får inte lyssna på henne. Hon häver antagligen bara ur sig saker utan att mena det. James lät bestämd på rösten. Inte för att det är någon ursäkt direkt, muttrade han sedan lågt, säkert inte ens avsett för Alexanders öron. Alexander satt tyst och pillade på sitt nagellack. Vad skulle han svara? – Varför skulle hon inte mena det? sa han efter en stunds tystnad. Hade jag bara varit en mer normal son så hade hon älskat mig. – Det är inte dig det är fel på! James lät nästan arg. Det är henne, okej? Hon borde älska dig även om du inte hade varit en bra son. Men jag förstår inte vad som skulle vara fel med mig. – Jag ser ”för jävlig” ut enligt henne, jag har inga vänner, ingen flickvän, inga vidare betyg… Jag skär och svälter mig, enligt henne för att få uppmärksamhet. Det är vad som är fel med mig! James, om jag berättar att jag är bög kommer hon att lämna bort mig! Alexander kunde inte stoppa tårarna längre. De rann tyst nedför kinderna igen. – Det kommer hon inte! Och om hon ändå skulle det, så får du bo här. Det ilade till i magen på Alexander. Fan ta James! Han började hoppas på det omöjliga när James sa sånt. Han försökte skämta bort det. – Visst, det skulle väl din mamma älska? – Jag tror inte att hon har något emot bögar. I alla fall är jag säker på att hon inte har något emot dig, log han. För andra gången åkte luftmadrassen fram. När Alexander hade lagt sig ner hann han knappt säja god natt till James innan han somnade. Det kändes som om han knappt hade hunnit sluta ögonen innan han vaknade av ett ljud. Han upptäckte att James säng var tom. Han gäspade och sträckte på sig. Bäst att gå upp. Han krånglade av sig täcket som han hade snott in sig i i sömnen och öppnade sovrumsdörren. Gick ut till köket där han antog att James var. – Godm… Vad har du gjort? Utbrast han sedan när han kom in i köket. James skrattade och såg ganska generad ut. – Jag blev så sugen på popcorn, så jag tänkte poppa lite. Sedan skulle jag gå ut och sätta på TVn medan det poppade. Sedan fastnade jag liksom där… Det var en bra musikvideo på MTV för en gångs skull. Sedan när jag kom tillbaka såg det ut så här. Han viftade med handen åt röran. Det var popcorn överallt på golvet. Alexander började skratta. James såg ut som en femåring som försökte förklara att ”det är inte mitt fel, det bara blev så”. När han väl börjat skratta kunde han inte sluta. Han kände att han hade börjat ta igen alla år utan skratt sedan han hade träffat James. Inte heller James kunde hålla sig för skratt. Snart låg dom och vred sig på golvet och skrattade så mycket att dom inte fick någon luft. När dom hade hämtat sig så pass mycket att dom kunde prata igen flinade Alexander mot James. – Hade inte ni såna där föremål som kallas grytlock i USA? – Nej, USA har alltid legat lite efter i utvecklingen. Dom har inte kommit dit än, svarade James med en ironisk grimas. De städade upp i köket tillsammans. James den latmasken hade föreslagit att dom skulle låta det vara och hoppas på att hans mamma var på bra humör och städade upp det åt dom när hon kom hem. Men Alexander tyckte inte dom kunde lämna det så. Även om han låg i lä i jämförelse med James när det gällde att övertala så lyckades han till slut i alla fall få James att hjälpa till att städa upp. I gengälld övertalade James Alexander att äta två mackor till frukost. För första gången på länge fick Alexander varken panik eller dåligt samvete för att han hade ätit. De satt i soffan och diskuterade MTV:s dåliga val av musik när Alexander slängde en blick på klockan. Fem i tio. Först reagerade han inte. Sedan slog det honom. Hans mamma. Han måste hem och kolla henne. Då för två år sedan hade hon kunnat dricka sig full på fredagskvällen och sedan fortsätta när hon vaknat på lördagen. Han var helt enkelt tvungen att komma hem, även om det var absolut det sista han ville nu. – James, jag måste hem. suckade Alexander. – Mm, fattar det. sa James och nickade långsamt. – Men jag vill inte, nästan viskade Alexander. Han ville inte lämna den här lilla lyckliga världen, även kallad James lägenhet. Han ville inte ut i verkligheten, han hade gjort allt för att förtränga den så länge som möjligt. – Jag följer med dig om du tycker det känns bättre. – Kan du det? – Visst, om du vill det. – Du får gärna följa med på vägen som sällskap, men jag går helst in själv. Jag vill inte att du ska träffa henne när hon är sån här första gången. När Alexander hade bytt tillbaka mot sina egna kläder gick dom. Efteråt undrade han om han bara inbillade sig det i efterhand, eller kände han verkligen på sig att allt skulle vara annorlunda nästa gång han skulle komma hit? Ingen aning. Men det var i alla fall så det var. |
| my name is tristan. Salute You in Your Grave Age: 34 Gender: Female Posts: 3102 | Hahahaha. Du skulle sett mig när jag läste "knuffade ner honom på sängen."  xDDD |
| PRETZELS! Bleeding on the Floor Age: 33 Gender: Female Posts: 1259 | Sgt. murder C bloody:eh... samma här. |
| high drama. Awake and Unafraid Age: - Gender: - Posts: 14569 | Sgt. Dagger E Stab.: Haha, got ya! |
| ema. Bleeding on the Floor  Age: 32 Gender: Female Posts: 1008 | Sgt. Dagger E Stab.: Då är vi tre... |
| NeverComingHome_ Killjoy  Age: 34 Gender: Female Posts: 66 | |
| high drama. Awake and Unafraid Age: - Gender: - Posts: 14569 | |
| high drama. Awake and Unafraid Age: - Gender: - Posts: 14569 | |
| gunsXgoXbang Fabulous Killjoy Age: 32 Gender: Female Posts: 155 | Lol XD Ja e snäll *visslar oskyldigt* Asså, jag läste den senaste uppdateringen nu och ja, klockan är mkt och jag borde sova (sry för att du får på msn näru loggar in där nästa gång Julia *rodnar* Hade tråkigt) Men bra uppdatering  de me popcornen påminde om mej =O Tro de eller ej men där har du orsaken till att jag föredrar micropop (har hänt ett par gånger att de ligger popcorn överallt eller att dom slutar svarta XD) ush.. blev mkt här, se så tråkigt man kan ha =O Aja, bra uppdatering iallfall ^_^ Ringer daj imorron när Pawååååååååh har åkt hem ^_^ Natti |
| ida lizm. Salute You in Your Grave  Age: 34 Gender: Female Posts: 3930 | ååå  så bra denne historien er! er akkurat ferdig med og lese alt du har skrivd til nå, og venter spent på neste oppdateringvirkelig bra! |
| high drama. Awake and Unafraid Age: - Gender: - Posts: 14569 | Åh, tack! Är du norsk? Är det inte svårt att förstå all svenskan då? |
| high drama. Awake and Unafraid Age: - Gender: - Posts: 14569 | Uppdatering  + Cliffhanger = Enjoy ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ Kapitel 25 Självkontroll Trots att de gick så långsamt man kunde gå utan att stå stilla gick tiden alldeles för fort. Snart började de närma sig kvarteren där Alexander hade bott dom senaste fem åren. Han hade hatat dom från första början. Kanske hade det mest att göra med anledningen till varför dom hade sålt sitt fina hus och flyttat hit. I alla fall så hade han mer eller mindre bestämt sig för att hata det från början. – Vi ska över gatan här. De skulle bara över vägen och runt hörnet nu så skulle var dom framme. Alexander släpade fötterna efter sig och önskade att det skulle vara sådär som det brukade vara i drömmar, när man springer och springer och avståndet bara ökar. Men så var det förstås inte. Och det enda som hände när han släpade fötterna efter sig var att han snubblade över trottoarkanten och trillade omkull, vilket James hade väldigt roligt åt. – Alltid kul att glädja någon, muttrade Alexander och låtsades bli sur. James drog upp honom på fötter igen, under protester från Alexander. – Låt mig ligga kvar här! Jag vill inte hem… Jag kan ligga kvar här tills jag försvinner, muttrade han gnälligt. – Aldrig, det tillåter jag inte. Hur ska jag då klara mig? Alexanders hjärta hoppade över ett slag. Sa han verkligen det? Det betyder väl att han faktiskt uppskattar mig som kompis, intalade han sig själv och försökte känna glädje för det. Men han ville ju ha mer än James vänskap… – Kom nu, sa James sedan hastigt, som för att släta över det han sagt. Han kanske tyckte det var jobbigt att Alexander var bög i alla fall. – Här är min trappuppgång, suckade Alexander och nickade åt dörren där det stod 3B. – Okej. Alexander stod kvar och såg ner i marken, ville inte gå in. Suckade och skulle just vända sig om och gå in när James sa: – Du vet att du kan ringa mej va? Om du inte kan eller orkar vara kvar hemma. – Kan bli lite svårt. Kan bli lite svårt på flera sätt. Hur länge skulle han kunna hålla känslorna för James hemliga? – Jag har ju inte ditt nummer. – Just det, smart. sa James och himlade lite med ögonen. Tur att jag alltid har en penna med mig då, sa han och fiskade upp en tuschpenna ur fickand. Fram med handen. Alexander sträckte fram handen och James skrev ner några siffror på den. – Vattenfast penna, så du lär inte bli av med mitt nummer på ett tag, flinade James. Inte Alexander emot. Det fick gärna sitta kvar där för evigt, som en tatuering. – Stackars mej då. Då måste jag få hämnas. Hit med pennan och din hand. Han skrev ner sitt mobilnummer på James hand och gav tillbaka pennan. – Mobil? sa James med ena ögonbrynet höjt, på det där sättet som fick Alexander att bara vilja… Fan, undan med dom där tankarna, sa han strängt åt sig själv. Självkontroll för fan! – Japp. Så slipper du min mamma. För jag antar att det inte är henne du ringer för att prata med. – Vem vet, sa James och flinade. Hejdå då. Och ring mej om det är något, okej? Alexander nickade och såg James vända sig om för att gå. – Uhm, James…? James vände sig om med en frågande blick. – Jaa. Innan Alexander kunde hejda sig själv tog impulsen över och han tog ett steg mot James, ställde sig på tå och tryckte försiktigt sina läppar mot hans. |
| minimarket. Salute You in Your Grave  Age: 30 Gender: Female Posts: 3252 | |
| PRETZELS! Bleeding on the Floor Age: 33 Gender: Female Posts: 1259 |
Options
Go back to top
Go back to top