När Varje Viskning Är Ett Rop På Hjälp [Pausad]
| Author | Message |
|---|---|
| minimarket. Salute You in Your Grave  Age: 30 Gender: Female Posts: 3252 | |
| high drama. Awake and Unafraid  Age: - Gender: - Posts: 14569 | Aaw, va kul  Förhoppningsvis kommer nästa uppdatering inom nån timme ^.^ |
| tearspunkandcyanide Killjoy Age: 32 Gender: Female Posts: 10 | |
| high drama. Awake and Unafraid Age: - Gender: - Posts: 14569 | En liten uppdatering.. Snälla, sluta inte läsa även om den här suger  Hade lite skrivkramp när jag skrev den.. Sorry.. Aja, här eren i alla fall~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ Kapitel 19 Att ge tillbaka Även om han aldrig trodde att den skulle göra det så tog faktiskt svenskan slut. Alexander kände sig plötsligt på gott humör, men det varade inte länge. Mer exakt så varade det i ca 10 sekunder, innan han insåg att han hade två lektioner kvar till lunch. Äsch, det var väl bara att bita ihop konstaterade han irriterat. Han gick mot sitt skåp för att byta svenskaböckerna mot kemiböcker. Hade han tur så skulle dom göra någon kul laboration som fick tiden att gå. När han närmade sig sin skåplänga såg han ett gäng killar stå och hänga i närheten av hans skåp. Fan! Jonas och hans gäng… Väntade dom på honom? Tyckte dom inte att han hade fått nog igår eller? Han satte sig på en av bänkarna som stod i korridoren. Om han satt kvar här kanske dom tröttnade. Dom kanske över huvud taget inte väntade på honom? Denna gången hade han tur. Efter fem långa minuter vände dom och gick åt andra hållet. Lättat gick han mot sitt skåp för att hämta böckerna. Nu skulle han visserligen komma för sent till kemin, men han slapp i alla fall stryk. Han hade inte lika tur med lektionen däremot. Istället för någon rolig laboration var det teori lektion som gällde. Den här lektionen försökte han faktiskt vara med. Han hade till och med stängt av ipoden, vilket han tyckte var en stor uppoffring. Men hur sjutton ska dom begära att man ska hänga med när det är så dödligt tråkigt? Meningarna flöt ihop i varandra och bildade en lång ramsa med ohörbara ord. Han slog upp blocket han alltid hade med sig. Precis som ipoden var det som en del av honom. Det var nästan utskrivet. Snart fyllt från pärm till pärm med hans tankar och känslor i form av dikter och dagbokstexter. Det var hans stora skräck var att någon skulle få tag på det och läsa innehållet. Han hade inte visat det för någon än. Kanske skulle det vara smartast att inte ha med sig det, då skulle ju ingen få tag på det. Men samtidigt behövde han det. Det var som en trygghet att ha det där. Det var ju faktiskt som en del av honom, det var ju hans känslor. Han genomled kemin genom att skriva i blocket och lyssna på musik. Hans uppoffring att ta av sig lurarna och försöka hänga med varade inte i mer än tio minuter. Nästa lektion, som var SO försökte han inte ens hänga med. Som vanligt intog han platsen längst bak och slängde sig över bänken. Den första kvarten var händelselös. Han var nästan helt säker på att tiden hade stannat i klassrummet. Vilket skulle kunna vara sant, eftersom hans lärare verkligen var en häxa. Hon hade säkert kunnat fixa med tiden om hon hade velat. Lite längre in på lektionen hamnade en lapp på bänken framför honom. Han vecklade upp den och läste. ”Vem var killen du kom med idag? Skaffat pojkvän?” Sebastian förstås. Alexander kände en stöt i magen. Var det så uppenbart? Visade han sina känslor så öppet? Förskräckt tänkte han att hade Sebastian upptäckt det, då var risken stor att James också skulle göra det! Nej! Det fick inte hända! Han ville inte mista sin kompis precis när han hittat honom. Han hade bestämt sig för att skjuta undan känslorna för James och se honom enbart som kompis. Någon gång skulle det gå över, eller? Kanske inbillade han sig bara att han var kär. Han var väl straight, eller hur? Han försökte lugna sig med att Sebastian säkert bara sa sådär för att folk hade dumma fördomar om att alla emos var bögar eller bi. Han bestämde sig för att strunta i lappen, och rev den långsamt i bitar för att visa att han inte brydde sig. Sedan sopade han ner skräpet på golvet. Hade han vågat hade han ställt sig upp och trampat på dom också, riktigt visa hur mycket han föraktade Sebastian. Men det dröjde inte länge fören nästa lapp landade. Alexander försökte ignorera den, men hans nyfikenhet tog över. ”Känsligt ämne? Vågar du inte ens svara? Jävla bög”. Han suckade och insåg att han inte skulle ge sig fören han hade fått ett svar. Han vände på pappret och skrev ner hans svar. ”Har du hört talas om kompisar? Det är såna som du inte har”. Han vek ihop lappen och kastade den tillbaka till Sebastian. Han var så trött på att få massa skit från honom. Dessutom visste han att Sebastian var riktigt feg, så han behövde inte oroa sig för konsekvenserna. Trodde han i alla fall… |
| high drama. Awake and Unafraid Age: - Gender: - Posts: 14569 | |
| PRETZELS! Bleeding on the Floor  Age: 33 Gender: Female Posts: 1259 | Yay!  Bra uppdatering! |
| high drama. Awake and Unafraid Age: - Gender: - Posts: 14569 | |
| PRETZELS! Bleeding on the Floor Age: 33 Gender: Female Posts: 1259 | |
| high drama. Awake and Unafraid Age: - Gender: - Posts: 14569 | Lägger in en uppdatering till nu innan jag går härifrån.. Kanske inte blir någon imån, sover antagligen inte hemma. Hoppas ni blir nöjda med den här iaf  ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ Kapitel 20 Man kan inte springa för alltid Alexander hade nog aldrig varit så snabb med att komma ut i klassrummet. Han brukade alltid vara först ut, men nu tvivlade han att hans häxa till lärare ens hann blinka innan han var ute. En snabb runda till skåpet innan han var uppe vid biblioteket. Han drog handen genom håret, vilket bara ledde till att det stod ännu mer åt alla håll. Slätade sedan till luggen så att den räckte ända ner till ögonen. Han använde ofta luggen för att gömma sig bakom. Det var nästan som när man var tre, ni vet så där när man blundade och tyckte ”jag ser inte dej, så du kan inte se mig”. Han öppnade dörren och gick in på biblioteket. Tystnaden slog emot honom ungefär som värmen gör när man öppnar bildörren en varm sommardag. – Hej! Rösten han hade längtat efter hela förmiddagen verkade komma från hans favoritställe på biblioteket. En soffa i ett av de avskilda hörnen. Han styrde sina steg ditåt och fick se James sitta där. – Hej. Hur såg du att jag kom? – Jag skymtade en liten blyg svarthårig kille med en alldeles för stor tröja som liknade min mellan hyllorna, så jag tyckte att det var värt att chansa på att det var du. sa James med ett leende. – Äsch, så stor är den väl ändå inte? sa Alexander och drog upp dom för långa armarna. – Nej nej… Det ser bara ut som om du har blivit krympt i tvätten. Eller som om du hade tagit din kompis för stora tröja. James hade ett retfullt leende på läpparna. – Du har så dålig humor att du borde bli ståuppkomiker, sa Alexander men kunde inte låta bli att le. – Yes, äntligen vet jag vad jag ska bli när jag blir stor! – Måste jag? – Yes, absolut. – Vet du om att du säjer ”yes” väldigt mycket? – Yes, glömt att jag bodde i USA i fem år? Byt inte ämne förresten. – Men jag är inte hungrig! – Men du behöver äta. – Super, nu låter du som min mamma också… – Om du inte ska äta så kan du väl följa med mig i alla fall? Jag är hungrig. Snälla? James la huvudet på sne och log. Damn you, James. Du vet om att jag inte kan motstå dig, eller hur? tänkte Alexander innan han himlade med ögonen och nickade. Denna gången såg han faktiskt reaktioner som tydde på att folk var förvånade över att han vågade sig in här. Om det var för att han var med James som var ny här eller för att dom var förvånade över att han vågade sig in här igen efter gårdagen visste han inte. Under tiden James stod i matkön gick han och hämtade ett glas vatten och hittade ett ledigt bord. Ett i det hörnet som kallades ”nörd-hörnet”. Till hans förvåning såg han Sebastian gå i riktning mot bordet där han satt. Han drog ut stolen mitt emot honom och satte sig ner. – Dumpat din pojkvän redan? Eller förlåt, det var väl han som dumpade dig förstår jag? Ja, jag klandrar honom inte. – Min ”pojkvän”, sa Alexander och gjorde citationstecken med fingrarna, har inte dumpat mig, eftersom han bara är en pojke och min vän. Och vänner brukar inte dumpa varandra, i alla fall inte om man inte är en sån dålig vän som du var. Sebastians såg ut att vilja klippa till honom här och nu, men istället stötte han till Alexanders vattenglas så att det rann ut över bordet och ner i knäet på honom. – Fan! tjöt Alexander och hoppade upp. Jävla idiot! Men Sebastian var inte klar med honom än. Han ställde sig tätt intill honom och sa lågt: – Du kommer få igen. För allt… Tids nog kommer du få igen, det kan jag lova. Kanske dröjer det inte ens länge. – Gud vad rädd jag blir, du är ju värsta farlig ju. Med mod som ett lejon, eller hur var det? – Du borde knipa igen din käft, allt du säjer kommer du får igen för. Sedan gick han snabbt ut ur matsalen. Alexander satte sig ner igen. Vad hade han menat? Hade han verkligen sagt att han skulle få igen två gånger om det inte hade varit sant? Sebastian själv var han inte rädd för, men vem visste vilka människor han kände? Han hoppade till när James satte ner tallriken framför honom. Han hade försvunnit långt bort i tankarna som vanligt. – Nytt vatten? Frågade James bara. – Ja tack. Snart var James tillbaka med ett glas vatten som han ställde ner framför honom. – Vad var det där om? – Eh, inget speciellt… En gammal kompis som ville bråka lite bara. – Om vad? Har du gjort honom något? – Nope. Han ville bara mucka gräl… – Okej. Och vad hade han att komma med då? Nått nytt än den uttjatade ”ska du inte gå och skära dig” kommentaren? – Ja, faktiskt… Tillåt mig att bli förvånad. – Så vad hade han att komma med då? James höjde lite på ögonbrynet och såg frågande ut. – Eh, bara nått skitsnack om att jag skulle vara bög. Och att du skulle vara min pojkvän… Han vågade knappt se på James, utan kollade istället ner i vattenglaset han hade framför sig. – Aha, den andra fördomen om emo, svarade James oberört. Som att det skulle vara så att alla emos var det. Alexander kunde bara mumla lite instämmande, han kunde inte få fram ett ord. – Du är inte straight, va? Eller har jag fel? frågade James plötsligt. Alexander höll på att sätta vattnet han drack i halsen, men lyckades med en del svårigheter undvika att hosta. Istället harklade han sig ett antal gånger. – Jag… Eh… han svalde ännu en gång, medan han funderade på vad han skulle svara. Nej, pressade han till slut fram. Precis när han hade sagt det fick han panik. Vad hade han sagt!? Han hade ju lovat sig själv att skjuta undan alla tankar på det. Försöka tänka på någon utav tjejerna i klassen istället för hans vän James. Han reste sig så plötsligt att han var nära att välta stolen han satt på. Vände sig om och sprang. Det skulle vara konstigt om han inte blev ihågkommen som ”killen som sprang som en rädd kanin”. Så fort det var något valde han den fega vägen och sprang, även om han visste att det inte löste någonting. Man kan inte fortsätta springa för alltid. |
| killing Killjoy Age: 32 Gender: Female Posts: 94 | |
| PRETZELS! Bleeding on the Floor Age: 33 Gender: Female Posts: 1259 | |
| tearspunkandcyanide Killjoy Age: 32 Gender: Female Posts: 10 | |
| minimarket. Salute You in Your Grave Age: 30 Gender: Female Posts: 3252 | |
| high drama. Awake and Unafraid Age: - Gender: - Posts: 14569 | Tack allihopa! Ni är underbara <3 Ändrade planer för kvällen, kommer att vara hemma. Så antagligen kommer det en uppdatering framåt kvällen..  |
| NeverComingHome_ Killjoy  Age: 34 Gender: Female Posts: 66 | Jättebra! |
| high drama. Awake and Unafraid Age: - Gender: - Posts: 14569 | Tack! Vi får se om det blir nån mer uppdatering idag.. Annars kanske imån.. |
| my name is tristan. Salute You in Your Grave  Age: 34 Gender: Female Posts: 3102 | |
| Trashy Killjoy Age: 33 Gender: Female Posts: 25 | |
| high drama. Awake and Unafraid Age: - Gender: - Posts: 14569 | |
| high drama. Awake and Unafraid Age: - Gender: - Posts: 14569 | DarkDevil: Aaw, tack! Och välkommen hit |
Options
Go back to top
Go back to top