När Varje Viskning Är Ett Rop På Hjälp [Pausad]

Olalala Julia Du e bra ^_^ Mwahaha Älskar dina mobbade uppdateringar, antingen så gråter man eller så skrattar man. Eller ja, okey, dom är inte mobbade.. dom e braiga ^_^ Men gör för fan James te bög :O Häxa >__<

woo ny sida

Johanna, är det någon som är en häxa så är det du^.^ Jag har inte glömt vad du gjorde med Zach *tårar i ögonen*

Sorry, det blev ingen uppdatering idag heller... Förlåt!
Ska jobba på det imån..
Ha det bra allihopa

Okej, jag är [uhm] sjuk idag, så nu börjar jag skiva på nästa uppdatering ^.^

haha, (uhm) sjukan känner jag igen... jag sitter hemma, har självstudier, så jag kommer tillbaka med jämna mellanrum och ser ifall du har uppdaterat ^__^

Haha, ja den är rätt vanlig ^^ Don't tell my mom XD
Gör så^.^ Har typ halva klar nu, om den inte blir längre än jag hade tänkt

Så, färdig! *stolt* XD Dagens uppdatering

Och Johanna, du har inte fått din vilja igenom^.^ Du måste lära dig att du inte kan få allt XD

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Kapitel 23
Det är ditt fel

Han måste ha somnat där på sängen, för nästa gång han slog upp ögonen var det kolsvart i rummet. Han frös så att han skakade. Hade han feber? Det kändes som det. Han kom långsamt på fötter och tog ett steg i riktning mot dörren. Han var nära att skrika högt när han slog i tån i något hårt. Han stönade och försökte urskilja vad det hårda var. Till slut kom han fram till att det måste ha varit sängbenet. IQ badboll, tänkte han irriterat. Han lyckades treva sig fram till dörren och öppnade den. Klockan på väggen där ute visade att den var en bra bit över tolv. Han gick nerför trappan för att hämta något att dricka i köket. Direkt när han kom ner till vardagsrummet märkte han att något var fel. Det stod en tom vinflaska, två tomma ölburkar och en påbörjad vodkaflaska på soffbordet. Alexander blev alldeles kall. Han sprang mot köket där det redan var upptänt. Ihopsjunken med ryggen mot honom satt hans mamma.
– Mamma? sa han försiktigt.
Inget svar. Han gick fram mot henne, rädd för vad han skulle få se.
Hon ryckte till när han la handen på hennes axel.
– Rör mig inte! skrek hon sluddrigt.
Alexander blev chockad. Hennes ögon var rödsprängda av sprit och tårar. Hon såg ut att ha blivit 10 år äldre sen dom hade bråkat för bara några timmar sen.
– Mamma, du borde gå och lägga dig. sa han tyst utan att möta hennes blick.
Han tog förskräckt ett steg bakåt när hon ställde sig upp och slängde omkull stolen hon hade suttit på.
– Ska DU komma här och berätta vad jag ska göra? Är DU min mamma kanske! Skrek hon.
Han suckade. Det kändes som att ha blivit förflyttad två år tillbaka i tiden.
– Mamma, ta det lugnt. Det är bättre att du går och lägger dig, så kommer du må bättre sen.
– Du ska hålla käften! Hon tog ett steg mot honom, svajande. Det är ditt fel att jag är sån här, vet du det?
– Det är inte jag som har ställt fram spriten och bett dig att dricka den, svarade han kyligt.
Smack! Hennes hand träffade rakt över hans kind och lämnade ett svidande avtryck.
Han vände sig om och rusade mot dörren. Det här fick hon klara själv. Det var som sagt hon som var mamma och inte han.

Han sprang tills han nådde busshållsplatsen där han steg på bussen varje morgon. Han kollade igenom tidtabellen och konstaterade att den sista bussen hade gått en stund innan tolv. Då var det bara att gå. Det fanns bara ett enda ställe dit han kunde gå, och det var till James. Han visste att han skulle få sova där om han ville. Egentligen var han inte redo att träffa James än. Men vad hade han för val? Han kunde ju knappast gå hem igen, och sov han ute skulle han antagligen vakna upp död i morgon. Eller rättare sagt inte vakna upp alls.
Det var inte jättelångt till James och han hade inget emot en promenad. Han kunde behöva det. Det enda som skulle kunna vara ett problem var att han var tvungen att gå igenom centrum. Eftersom klockan hade passerat tolv och det var kolsvart så var centrum ägt av gotharna för tillfället. Och som dom flesta visste – emo + goth= ingen bra kombination. Svaret på additionen kan också bli att emokidsen får stryk.
Alexander började gå. Det var kallt i bara James hoodtröja, och som om det inte skulle vara nog så började det snart regna. Det började med ett ganska oskyldigt duggregn som varade i knappt en minut, innan det började ösa ner. Det var ingen mening med att springa, han skulle bli dyngsur i alla fall, så han fortsatte gå i samma takt. Hade han tur så kunde det kanske få gotharna att dra sig hemåt.
Det dröjde inte länge fören han nådde centrum. Han spanade runt för att upptäcka eventuella gothare som bara väntade på att hoppa på en liten oskyldig emokille. Han hade nästan bestämt sig för att det inte fanns några inom synhåll när han hörde röster.
Och när han ansträngde ögonen kunde han faktiskt se en väldigt svartklädd grupp som nästan smälte in med mörkret borta vid gathörnet. Hade det inte varit för alla nitar och kedjor som reflekterade den svaga belysningen i gathörnet hade han inte lagt märke till dom. Han drog snabbt upp luvan, glodde ner i marken och fortsatte gå. En bit till och han skulle vara utom synhåll.
– Emo jävel! hörde han någon skrika. Hans vanliga otur. Han ökade takten ytterligare.
– Kom hit din patetiska jävel! skrek en andra röst. Den där rösten… Det var något bekant med den. Men han tog sig inte tid att tänka, han sprang istället.
– Spring och gråt någonstans du! Nästa gång tar vi dej! hörde han efter sig innan dom försvann utom hörhåll.

Till slut var han framme vid James hus. Han öppnade porten som lyckligtvis var olåst. Gick trapporna upp till James lägenhet och ställde sig tvekande utanför. Kunde han verkligen ringa på? Klockan var ju snart ett på natten… Han skulle ha tagit James nummer så att han hade kunnat ringa honom. Då hade han sluppit väcka hans mamma också. Men så långt hade han ju inte tänkt.
Efter en stunds tvekan ringde han i alla fall på. Ganska snart hörde han steg. Dörren öppnades av James mamma som inte alls såg ut att ha klivit upp ur sängen. Hon såg förvånad ut när hon såg att det var han. Dessutom var han dyngsur, och klädd i en för stor tröja som tillhörde hennes son.
– Alexander! Vad har hänt? frågade hon förskräckt.
– Eh… Är James hemma? Dum fråga, sa han irriterat till sig själv. Klockan är ett på natten!
– Visst, vänta. Hon såg väldigt förvånad ut, men frågade som tur var inget.
Hon återvände och bad honom stiga in.
– Han kommer strax.
Alexander nickade och kollade ner i golvet. Efter en minut eller två hörde han steg.
Han kollade upp och såg James komma emot honom. Bekymmersrynkan som Alexander älskade så mycket fanns där.
– Vad har hänt, frågade han oroligt. Hans hår stod på alla håll, han hade sovit med sminket och nu var det utkletat under ögonen som såg sömniga men lika vackra som vanligt ut. Det ända han hade dragit på sig var ett par jeans. När Alexander inte svarade frågade han igen.
– Alexander, vad har hänt!?
Då brast det för honom. Snyftningarna skakade hela honom. Innan han hann tänka något annat än ’fan, att jag alltid ska bryta ihop framför honom’ tog James två steg mot honom och slog armarna runt honom. Hans hud var varm mot hans kalla. Han snyftade mot James axel och kunde inte låta bli att önska att ögonblicket aldrig skulle ta slut.

KYSS HONOM BÄTTRE NU FÖR FAN JAMES!

ehh, jag menar...

Haha *lmao*
Vad menar du? ^.^

HAHAHA CLARAAA!



Jättebra uppdatering :'DD

:O en till Johanna?

boyskissing ^^

En vad till Johanna? Jag är seg i huvve, skyller på att jag är sjuk xD

;D
det kanske är jag som ser syner men kallade inte du en tjej för Johanna lite längre upp på sidan? My name is Johanna, too.

Haha, okej XD gunsXgoXbang är min kompis Johanna^.^ Nice namn du har XD

YAY JOHANNA POWER! Vettu Julia, det där kapitlet var hemskt, glöm inte att farsan super och knarkar >_______________< Inte snällt Julls (mwahahaha hämnden är ett djur *evil grin*) Mwha, och va har ja gjort Zach :O? Manipulerat honom med.. öh.. Svenska tangentbord XD?

Sorry Johanna... Förlåt! <3 Men hon är inte alkoholist, om det skulle hjälpa.. Fan, känner mig asdum nu Sorry gumman..

Jag menar inte den Zach.. "An Angel Left To Die - Zach" menade jag

aha XD Nä men de e lungt kände bara för att skriva de Men hm.. ah, An Zach *mord i sinnet*

Ahh<3
Mer. D:

eh, jag menar... KYSSHONOMOCHHABOYSEXXPÅKÖKSBORDET!

ehm, nej, det menar jag inte alls...

och, pssst, det är I'm Really Just... inte I Really Just...
<3